Stäng
mars 31, 2016
Politism, redaktion
Foto: Lucio Firpo.

Blicken hos ett barn som har gett upp

Texten är skriven av Julian Firpo som tillsammans med sina tre bröder, och vännen Magnus, har startat organisationen ”4 brothers and a friend” som ideellt hjälper flyktingar som anländer till Lesbos och i Idomeni.

Ett barn som upplever fasansfulla saker i Syrien. Överlever bomber som bokstavligen faller över hens huvud. Familjen lyckas fly. Sätts i en överfull flotte som tar in vatten. Minuter innan flotten sjunker når barnet fast mark.

Lesbos.

Viskande moder. Säkerhet. Nu är det över.

Lättnaden som snabbt förbyts mot rädsla. Ångesten när barnet inser att hen ska få sova utomhus. Det är kallt. Desperationen hos modern när hon inser att de inte kommer kunna ta sig vidare norrut i Europa där resten av familjen väntar.

Pengarna tar slut. Hungern.

Ett hungrigt barn vars enda brott är att hen föddes i ett land som drabbats av krig.

Blicken hos ett barn som har gett upp.

Där. Här är jag nu. Europa. Grekland. Idomeni. Mars 2016.

Köper all mat jag kommer över. Delar ut till så många barn det bara går. Maten tar slut. Skyndar jag mig till affären. Köper mer. Fyller bilen. Borde hyrt något större. Kunde ha hjälpt flera barn.

Stressen. Det finns fler hungriga barn. Hör om lägret bredvid där ingen får vatten. Fyller bilen med vatten till den grad att ett däck går sönder av tyngden. Byter hjul snabbt. Måste till lägret. Inget barn får gå törstigt.

Delar ut vatten. Ser att barnen är hungriga även här. Skyndar mot affären. Fortsätter. Återvänder till första lägret.

Träffar barnet igen. Har delat ut all mat som fick plats i bilen. Hittar ett paket kex.

Ser att barnet vill le.

Håller igen mina tårar. Hen behöver inte se ytterligare sorg. Jag vill så gärna ge barnet mer. En framtid. Ett liv. Ett leende. Men det enda jag ser. Och det gör ont: Blicken hos ett barn som har gett upp.

Julian Firpo, Grekland, 30 mars 2016.

Sök på Politism.se