Stäng
mars 31, 2016
Eric Rosén, chefredaktör
En flykting som drunknat utanför Libyens kust bärs bort av Röda halvmånen på tisdagen. Foto: Mohamed Ben Khalifa/AP/TT

Barnen fortsätter dö – det är bara resvägen som ändras

Alla förstod och många varnade för att EU:s avtal med Turkiet – förutom allt annat omänskligt och skamligt – skulle tvinga flyktingar att välja andra vägar till Europa. För människor som behöver fly slutar inte behöva det för att vi låser in dem i Moria eller skickar tillbaka dem till Turkiet. De försöker bara resa från och till andra platser.

DN skriver i dag att fler flyktingbåtar nu kommer den ännu farligare vägen till EU från Libyen till Italien, som en konsekvens av EU-Turkiet-avtalet. Och som ett brev på posten kommer medierapporterna och dödsbuden. Senast i dag om ett dussintal flyktingar som saknas efter att en båt sjunkit på väg från Libyen till EU.

Massgraven som är Medelhavet växer, de döda kropparna i vattnet blir allt fler samtidigt som vi – de rika, trygga, länderna – har mage att tala om vilken påfrestning flyktingkrisen är – för oss.

I dag rapporterar Sverige Radios Ekot från den senaste FN-konferensen som skulle leda till att fler flyktingar får hjälp i Europa och USA. Resultatet är deprimerande, hopplöst. Ingenting förmår de rika länderna att åstadkomma något alls tillsammans. Slutsatsen därifrån är i stället att vi är på väg att begrava flyktingkonventionen.

Ansvaret är vårt och vi vet vad som är rätt. Det är vi som låter detta fortgå.

PRESSRELEASER

från Cision

Sök på Politism.se