Stäng
mars 7, 2018
Eric Rosén, chefredaktör
Mårten Roslund (MP). Foto: Björn Larsson Rosvall/TT

Bara om MP struntar i klimatet kan de vända vänstern ryggen

Miljöpartiet har aldrig varit ett vänsterparti, även om de ofta beskrivs så av högern. De har alltid hoppat lite fram och tillbaka och bottnar inte egentligen i någon av ideologierna.

Därför är det kanske inte konstigt att miljöpartisten Mårten Roslund, tidigare språkrör för Grön Ungdom, skriver SvD:s debattsida under rubriken ”Miljöpartiet måste vända vänstern ryggen”.

I texten markerar han avstånd från vänsterns syn på såväl vinst i välfärden som på lagen om anställningsskydd. Han skriver att ”Miljöpartiet ska ta den hand som erbjuder mest makt över framtidens utmaningar – även om den tillhör en moderat partiledare”.

Det är inte svårt att förstå att delar av MP är besvikna på hur Socialdemokraterna ibland kört över sin gröna kompis under regeringsåren. Många av de viktiga löften som MP ställde ut i förra valrörelsen blev omöjliga att genomföra tillsammans med S.

Ändå är Mårten Roslunds text häpnadsväckande ogenomtänkt i relation till Miljöpartiets huvudfråga – och absoluta huvudfokus i valrörelsen: Klimatet.

Roslund nämner över huvud taget inte klimatfrågan i sin text, och det kanske är logiskt, för när man pratar klimat finns det ingen höger att ta i hand.

I alla fall inte om man vill bidra till att lösa vår generations största och mest akuta fråga. Det handlar inte bara om klimatförnekarna i den moderata riksdagsgruppen. De är en bifråga. Det handlar om möjligheten att alls ta sig an de frågor klimatförändringarna ställer.

Centerpartiet har en klimatpolitik som går ut på att enskilda individer ska göra ”rätt val” i butiken, och att klimatfrågan ska lösas genom hur vi agerar som konsumenter i vår vardag. Liberalerna har bara en klimatfråga de bryr sig om: att värna kärnkraften. Kristdemokraterna har ingenting att säga alls, inte heller i denna fråga.

Och Moderaterna har vid sidan om noll intresse för klimatpolitik också en grundmurad tro på att samhället ska organiseras på ett sätt som omöjliggör aktiv klimatpolitik. De är emot alla regleringar, alla krav och ramar för företag, de motsätter sig alla förbud av sånt som skadar och förstör klimatet. De tror att marknaden automatiskt löser alla problem på egen hand. Tanken på att företag ska betala för sina utsläpp, eller att man ska kunna ställa krav på stora bolag att de kan bevisa att deras satsningar inte skadar miljön eller bidrar till ökade utsläpp är otänkbara för Moderaterna, och högern globalt.

De är mer lojala med fossilbränsleindustrin, med finanskapitalets snabba tillväxtmöjligheter och med den rikaste tiondelen av jordens befolkning. De, som enligt ekonomerna Thomas Piketty och Lucas Chancels beräkningar, står för 45 procent av de totala klimatutsläppen. Piketty och Chancel föreslår till exempel en individuell, global, koldioxidskatt som inträder så snart en person passerat det globala genomsnittet för utsläpp, drygt sex ton. Ett upplägg som skulle göra att de rikaste omedelbart påverkades medan de fattigaste inte skulle påverkas alls, samtidigt som utsläppen snabbt pressas ned.

Man måste inte se det som den enda eller bästa lösningen, men det är en politisk lösning och därmed en vänsterlösning. För högerns strategi är en annan. I stället för att adressera frågan politiskt kämpar de, hyfsat framgångsrikt, för att klimatfrågan ska vara en fråga om privatkonsumtion.

Det är detta Mårten Roslund vill ta i hand. Häpnadsväckande. Men kanske ett typiskt problem som uppträder när man saknar ideologisk grund.

Det finns mycket att vara kritisk emot även i den röda klimatpolitiken. Men som Nils Westling konstaterade om Socialdemokraterna och Vänsterpartiets klimatpolitiska strävanden kontra högerns, här på Politism, redan 2014: ”Vänstern må vara för mesig, men högern är bara pinsam.”

Det är faktiskt såhär enkelt: Om Miljöpartiet vänder vänstern ryggen vänder de klimatet ryggen.

PRESSRELEASER

från Cision

Sök på Politism.se