Stäng
januari 16, 2017
Eric Rosén, chefredaktör
Foto: Christine Olsson / TT

Åtta personer äger lika mycket som halva jordens befolkning

Åtta sanslöst rika personer äger i dag lika mycket som 50 procent av jordens befolkning tillsammans.

Åtta.

Varje år rapporterar välgörenhetsorganisationen Oxfam om förmögenhetskoncentrationen i världen, och eftersom vi lever i en värld där ojämlikheten mellan de allra rikaste alla vi andra blir allt värre så blir också siffrorna mer och mer chockartade.


2014 skrev vi om att 85 personer äger lika mycket som jordens fattigaste hälft. 2015 skrev vi om att 80 personer äger mer än hälften av jordens befolkning. 2016 skrev vi att 62 personer äger lika mycket som den fattigaste hälften av människorna i världen. I dag är den siffran alltså åtta personer.

Den stora förändringen från 62 personer till åtta handlar framför allt om att det nu finns mer data kring förmögenhetskoncentrationen att tillgå. Siffror som alltså visar att läget är ännu värre än man tidigare rapporterat.

Detta är i sanning en systemkollaps.

För ett system som leder till en så oerhörd koncentration av ägande hos så få individer är inte ett system som fungerar. Ett system där människor svälter och dör av hunger samtidigt som en mycket liten grupp superrika äger nästan allt är ett system som har kollapsat.

Ojämlikhet kan leda till revolutioner, krig och social oro. Det leder till konflikter, lidande och splittring. De enorma skillnaderna mellan de rikaste och de fattigare är inte heller något som önskas och efterfrågas. I nästan samtliga undersökningar som görs – i Sverige och internationellt – uttrycker människor i stället en vilja att se en väsentligt mer jämlik fördelning.

Förmögenhetskoncentration ses alltså inte som ett nödvändigt ont – utan som ett samhällsproblem politikerna måste angripa.

I samband med att Oxfam presenterar sin rapport föreslår de också ett antal politiska lösningar. Bland dessa förslag finns krav på en global förmögenhetsskatt, skatt på finansiella transaktioner samt ett internationellt samarbete om bolagsskatten, så att länder inte försöker buda under varandra för att locka över företag från ett land till ett annat.

Dessutom bör satsningarna på den generella välfärden – som i sig innebär omfördelning från de rikaste till de fattigare – stärkas. Och även på nationell nivå måste skatterna i större utsträckning omfördela resurser från de rikaste till de som har minst.

Medan en förändring av de internationella skatterna är en lång och svår process är det betydligt lättare för regeringar, som vår nuvarande rödgröna, att fatta beslut för att omfördelningen lokalt ska bli större och mer effektiv. De som har våra viktigaste jobb har i dag ofta de lägsta lönerna, inte minst välfärdsarbetarna. Så behöver det inte vara och så bör det inte vara. Dessutom har ofta de med störst behov av ett socialt skyddsnät i dag det allra sämsta skyddet. Även där kan politiken snabbt göra stora förändringar.

Men det här handlar inte bara om att förbättra läget på kort sikt. Det handlar också om vilket system vi vill ha. Ett som ur jämlikhetsperspektiv har kollapsat eller ett annat där rättvisa inte definieras av marknaden, utan utgår från människors behov? Vad väljer du?

PRESSRELEASER

från Cision

Sök på Politism.se

KOMMENTARER

Visa fler