Stäng
augusti 24, 2016
Politism, redaktion
Foto: Henrik Montgomery / TT

Att rösta med plånboken är inte demokrati

Det har nog inte gått någon förbi att väldig mycket fokus i dag läggs på etisk konsumtion och konsumentinflytande.

Idén är att man genom att köpa varor och tjänster selektivt ska kunna påverka vad som produceras. Skapa efterfrågan på marknaden efter vad det nu är man vill ha – miljövänlighet, humana arbetsförhållanden, bättre produkter, eller något annat. Och det är väl bra, det går inte att klaga på att folk köper KRAV- eller miljömärkta grejer.

Problemet är att konsumentinflytande upphöjs, av folk från nästan alla delar av det politiska spektrumet (men främst kanske Miljöpartiet och den liberala högern) till en samhällspolitisk metod och ett ideal. Den medvetna konsumtionen ska då agera både makten med vilken vi ändrar samhället och en grundbult i vår samhällsmodell.

När man, som Grön Ungdoms ena språkrör Mårten Roslund gjorde häromdagen på sin Twitter, säger att marknaden är ”direktdemokratisk” är man ute på hal is.

Då har man inte bara gett upp ”en människa, en röst” till förmån för ”en krona, en röst” utan helt förbisett olika inkomstgruppers förmåga att delta i marknadens ”valfrihet”. Det är svårare att rationalisera den regelmässigt dyrare ”etiska” matkassen när skillnaden i kostnad utgör en större andel av allt man tjänar.

Visst kan skillnader minskas genom fördelningspolitik, men även när Sverige hade som minst inkomstskillnader så hade vissa flerdubbelt större inkomst än andra. Därmed mycket mer köpkraft, och mycket mer inflytande. Då handlar det om ett systemfel i konsumentdemokratin, inte ett gradfel.

Fördelningspolitik hjälper inte heller mot det andra stora problemet med det marknadsdemokratiska tänket: medveten konsumtion bygger på att det är lätt att vara medveten. Och det är det absolut inte. Olika märkningar och undersökning kring produktionsförhållanden hos olika produkter i all ära, men det är mycket som inte alltid kommer fram och när de väl gör det är det ändå omöjligt att hålla koll på alla skandaler och avslöjanden. Inte hjälper det att människor inte alltid är överens om vad som faktiskt är etiskt eller grönt heller – är närproducerat bra för att transportsträckor blir kortare eller dåligt för att småskalig transport är mycket mindre effektiv?

Ytterst handlar det om att enstaka konsumenter omöjligen kan tävla i medvetenhet mot kommersiella intressens stora resurser som läggs på att få just deras produkter att verka miljövänliga eller etiska.

Vi kan helt enkelt inte på individer lägga ansvaret som angår oss alla gemensamt – miljön, solidariteten med andra länder, med utsatta människor. För all del köp krav- och rättvisemärkt. Men att avpolitisera stora samhällsfrågor genom att förskjuta det till marknaden är att göra sig själv och andra en björntjänst.

Samhällsförbättringar köper vi inte, de bygger vi tillsammans.

Mio Tastas Viktorsson.

Sök på Politism.se