Stäng
januari 19, 2014
Eric Rosén, chefredaktör
I kistorna ligger döda som omkom när en flyktingbåt på väg till italienska Lampedusa sjönk i oktober 2013. Foto: Luca Bruno/AP/Scanpix

Arm i arm rivs murarna till Fort Europa

Den senaste veckan har jag skrivit två texter där jag argumenterat för att vänstern visst är aktiv och närvarande i migrationsdebatten. Detta eftersom ledarsidans chef i Expressen, Anna Dahlberg, i en på högersidan mycket uppskattad text påstod att vänstern står svarslös och ”skyr en saklig diskussion om migrationsfrågorna”. Att det inte stämmer tycker jag framgår av den här och den här texten.

I Expressen gick man vidare och konstaterade att vänstern ”utan att själv förstå det” hamnar ”i armkrok med ultraliberaler”, som vore det per definition världens undergång. Men i det här fallet är det faktiskt inte nödvändigtvis skurkaktiga värderingar man får på köpet när man myser med ultraliberalerna. Tvärtom finns en del som förenar vid sidan av det som skiljer åt.

Det finns en frihetlig överlappning som får LUF:s migrationspolitiske talesperson Jonatan Macznik att tillsammans med vänsterorganisationer demonstrationstala mot Reva och kräva migrationsminister Tobias Billströms (M) avgång. En överlappning som får hela ungdomsförbundet att skriva debattartiklar om att de skäms över moderpartiets syn på papperslösa. Det är ingen skam att gå i armkrok heller med de värderingar Centerpartiet ger uttryck för när de vill tillåta asylprövning utanför Sverige, på ambassaderna.

Tvärtom är det som Frida Johansson Metso – tidigare ordförande för Flyktinggruppernas riksråd och numera  bland annat ledamot i Folkpartiets partistyrelse – skrivit i en mycket läsvärd text på Flyktingbloggen välkommet att det finns allianser över blockgränserna i frågan. Hon lyfter fram positiva C-förslag, socialliberalernas närhet till MP och V i frågan och hur positivt det är att SSU krävt att S ska ”bryta handslaget med (M)”.

Det är helt enkelt inte en tydlig höger mot vänsterfråga. Absolut inte. Vänster och (en del) liberaler har tvärtom flera gemensamma mål. Det är utmärkt och ska höras högt , inte kvävas av larmet från Anna Dahlbergs vuvuzela.

Vi ska inte heller tillåta debatten om ”fri invandring” att vulgariseras på ett sånt sätt att dagens system – eller ett ännu mer restriktivt sådant – ställs mot totalt öppna gränser utan några som helst ytterligare åtgärder, hjälpsystem eller någon som helst annan politik, infört i morgon dag. Det är inte så frågan ser ut i verkligheten.

Den diskussion som är intressant att föra är mer nyanserad och handlar snarare om att praktiskt skapa laglig vägar in i Europa, förändra EU:s migrationspolitik på kort och lång sikt och på så sätt förändra den verklighet där Medelhavet fungerar som en enorm flyktinggravplats och historisk skamfläck. Fler än 17 000 människor har dött när de försökt ta sig till Europa de senaste 20 åren. Här listas vilka de var och hur de dog. Det är fruktansvärd läsning i sin brutala nakenhet. Vår uppgift är därför att skapa en säkrare asylpolitik och öppnare gränser – men inte utan system som gör att vi på ett bra sätt tar emot den som kommer över gränsen. Det handlar om att slopa Dublinförordningen och låta asylsökande själva välja var de vill söka asyl.
– Ingen kan ju på allvar mena att människor ska behöva dö under flykten till Europa, säger Centerpartiets (ultraliberal?) Fredrick Federley i Fria Tidningen där han går i armkrok med Miljöpartiets Maria Ferm och Vänsterpartiets Christina Höj Larsen.

Det är vår skyldighet att förändra och förbättra en så akut dödlig ordning och en ökad invandring är, som liberale ledarskribenten Svend Dahl påpekade i veckan, inget hot den här gången heller.

Däremot finns naturligtvis andra områden där det finns glasklar konflikt mellan höger- och vänster. Enorma konflikter. Ultraliberalernas syn på arbetsmarknaden och ekonomin är många gånger komplett vansinne i mina ögon. Samhällsfarlig, skadlig och ojämlikhetsfrämjande. Det är knappast någon nyhet. Och de ekonomiska argument de adderar till sin invandringssyn syftar till att uppnå helt andra mål. Det är klassisk högerpolitik för att flytta makt från löntagare och fackförbund till arbetsgivare och marknad. Det sociala skyddsnät och den välfärdspolitik de förespråkar gör dem till politiska motståndare. Men detta har ju att göra med hela deras samhällssyn. Hela deras politiska idé. Den gäller både den som är född i Eskilstuna, den som är född i Aleppo och den som är född i Anchorage. Så länge de bor här vill ultraliberalerna att de ska ingå i ett system jag tycker är fullständigt åt skogen. Där finns ingen armkrok. Snarare en armbåge.

Men att de liksom jag vill riva murarna till Fort Europa kan aldrig vara dåligt. Och jag tvivlar inte på att de vill det. Jag är betydligt mer bekymrad över de två största partiernas samsyn på området.

PRESSRELEASER

från Cision

Sök på Politism.se

KOMMENTARER

Visa fler