Stäng
april 19, 2018
Eric Rosén, chefredaktör
Stefan Löfven (S) och Ylva Johansson (S). Foto: Henrik Montgomery/TT

Arbetskraftsinvandringen blir en valfråga – ännu en gång

På onsdagen presenterade Socialdemokraterna nya förslag om regleringar av arbetkraftsinvandring. Detta strax efter en debatt om uttalanden och delningsbilder från Stefan Löfven (S). På Politism gjorde vi på måndagen en genomgång om detta, och varför ”alla har fel om arbetskraftsinvandringen”.

När förslagen nu presenteras kan vi diskutera sakpolitiken. Det är inga dåliga förslag S lägger fram. Dessutom är det inga nya förslag. Tvärtom. Detta har varit Socialdemokraternas, Vänsterpartiets och LO:s inställning i princip alltid.

Inför valet 2014 lovade Ylva Johansson (S), då arbetsmarknadspolitisk talesperson, nu arbetsmarknadsminister, att regelskärpningar skulle komma under mandatperioden, om Socialdemokraterna bara fick makten. Det borde alltså redan varit på plats. Även Vänsterpartiet drev på i frågan under valrörelsen 2014. Vänsterpartiets migrationspolitiska talesperson Christina Höj Larsen motiverade då kraven på skärpta regler såhär:
– Jag träffar människor som får jobba för 3 000 kronor i månaden. Och jobba tolv timmar om dagen, och bo hos sin arbetsgivare. Jag tycker inte att det är rätt.

Det är svårt att inte hålla med. Problemen kvarstår. Människor exploateras fortfarande. Därför är det bra att vallöftet kommer igen.

Det här är dock inte en fråga om att omöjliggöra arbetskraftsinvandring. Om man tittar på hur det såg ut – innan det nya avreglerade systemet infördes av alliansregeringen tillsammans med Miljöpartiet 2008 – beviljades över 100 000 arbetstillstånd för arbetskraftsinvandrare under tio år, enligt LO:s beräkningar.

S vill nu göra anställningserbjudanden till löntagare från ett land utanför EU/EES erbjuds juridiskt bindande. Ett företag ska inte först kunna lova en sak – och sedan, när arbetaren väl anlänt till Sverige, ändra på lönen och arbetsvillkoren efter eget huvud. Om arbetsvillkoren för en anställd ändras efter att arbetstillståndet utfärdats ska detta, enligt S-förslaget, alltid anmälas till myndigheterna. Om detta inte sker ska arbetsgivaren straffas.

Det här är helt nödvändigt för att skydda både de löntagare som arbetskraftsinvandrar – och för att skydda arbetsmarknaden från villkorsdumpning och låglönekonkurrens. Företagen som ansöker om arbetstillstånd för arbetskraftsinvandring ska också kontrolleras hårdare både på förhand och i efterhand.

Varför är detta så viktigt? Jo, för att vi tidigare har sett så många exempel på handel med arbetstillstånd i Sverige, där arbetsgivare säljer dessa för upp till 250 000 kronor. Vi har sett hur personer flyttat hit med löfte om kollektivavtalsmässiga löner – bara för att sedan möta något helt annat: Slavliknande löner, katastrofala arbetsvillkor och en nära nog rättslös situation. De saknar alla möjligheter att ställa krav på sin arbetsplats och chef, oavsett hur de behandlas.

Debatten lär nu ändå främst att handla om den återinförda arbetsmarknadsprövningen, som innebär att eventuell brist på arbetskraft i Sverige kommer att väga mycket tyngre i bedömningen av vem som ska få arbetstillstånd. I praktiken innebär detta att jobb inte ska erbjudas till personer utanför EU/EES om det inte råder brist på arbetskraft inom detta yrke i Sverige.

Att debatten fokuserar på detta är lite synd.

Att föreslå arbetsmarknadsprövning är inte dåligt. Förslaget håller. Men det är en på många sätt en bisak, inte huvudfrågan. Arbetsmarknadsprövning kommer inte att påverka särskilt mycket eller särskilt många åt vare sig det ena eller det andra hållet. Det är de andra förslagen som innebär verklig skillnad. Men principiellt är det ändå väldigt rimligt att myndigheter och fackförbund– inte bara arbetsgivaren – ska ha något att säga till om.

Både Socialdemokraterna och Vänsterpartiet, och samtliga LO-förbund, är positiva till regleringar och skärpta krav. Även TCO är positiva till en del av skärpningarna, även om de är kritiska till just arbetsmarknadsprövningen.

De enda som vill ha kvar ett system med otydliga och otillräckliga regler är högerpartierna, vars huvudfokus som vanligt är att arbetsgivare ska få göra som de vill, ostörda, och utan myndigheter eller fackförbund som lägger sig i hur de behandlar sina anställda.

Sök på Politism.se