Stäng
maj 6, 2018
Politism, redaktion
På den här gatan i Toronto körde Alek Minassian medvetet ihjäl tio personer. Foto: Nathan Denette/AP/TT

Alla pratar om ”incels” – men vilka är de?

Sedan en man som kallar sig ”incel” begick ett terrordåd i Toronto har samtalet om just ”incels” börjat.

Vad är de? Vad gör de? Vad vill de?

Hittills har flera artiklar försökt förklara incels, men ingen verkar ha lyssnat på vad incels själva säger. Närmast kommer Daniel Swedin i Aftonbladet, men i övrigt är det skralt.

Tolkningarna har annars främst fokuserat på var namnet kommer från, en förkortning av ”involuntary celibacy”, och då särskilt på den andra delen av namnet – celibatet. Den vanligaste förklaringen folk har efter en snabb googling är att incels är män som är sura för att de inte får ligga. Men så enkelt är det inte. De har själva ett begrepp, escortcels, för incels som köper sex. Om de bara ville ha sex och hatar kvinnor, varför är då inte alla escortcels?

Den del av analysen där alla träffar rätt är att incels är män. Men de missar det grundläggande tillägget att incels är ensamma män. Män utan vänner eller berikande sociala nätverk utanför sina webforum. Celibatet i incel handlar lika mycket om bristen på känslomässig intimitet som på köttslig intimitet. Deras ofrivilliga celibat sträcker sig till sociala relationer lika mycket som sexuella relationer.

Incels har egna mytologier. De ser dessa mytologier som vetenskapligt baserade teorier. Liksom alla myter har de alternativa förklaringar till varför de inte kan reproducera samma resultat varje gång, vilket också gör att det inte går att se en gemensam teori.

Dock finns det en rad antaganden som de allra flesta incels delar:

  • Vår sexuella attraktion styrs av biologi
  • Vår attraktionskraft styrs av vårt utseende (fenotyper)
  • Detta påverkar också våra sociala relationer

Vi alla är, enligt incel-mytologin, slavar under vår egen DNA-sträng – och har du ett sjukligt utseende, svaga käkben, för lång hals, för smala axlar, inga kindben, etc. etc. är du dömd att leva ett liv i ensamhet. Ingen vill ens vara vän med den mänskliga genpoolens bottenskrap. Vi dras mot de snyggaste, nöjer oss med de alldagliga och stöter bort de fulaste.

Incels ser sig själva som genetiskt förutbestämda att för alltid leva i ensamhet och har anammat mantrat ”It’s over”.

De gör sociala experiment där de skapar tinderkonton med profilbilder från manliga modeller och tinderkonton med profilbilder av sig själva. Efteråt postar de antalet matchningar de får på varje konto och jämför hur kvinnor svarar på sexuella närmanden från personer de tror är modeller respektive incels. Resultaten som postas är alltid att kvinnor matchar mer och accepterar mer explicita närmanden från snygga män. På så sätt ”bevisar” de sina antaganden och befäster bilden av att ”det är över” för dem. Mytologin reproduceras och görs till absolut sanning.

Tillfällen som dessa, där deras antaganden bekräftas, kallas ”blackpills”. Mansrättsrörelser och althögern använder begreppet ”redpill” för att beskriva ideologiska uppvaknanden, en referens till The Matrix. Incels kallar det alltså blackpills: för när du inser att de har rätt inser du också världens mörker. Det är inte bara en bekräftelse på att de aldrig kommer få ligga; det ses som en bekräftelse på deras antaganden och att vi är offer för vår genetik. Alla sätt att försöka kringgå genetiken i form av att gå på gymmet för att få en snygg kropp eller skaffa sig status på andra sätt kallas ”copes”. Copes (från coping, sätt att hantera stress i livet) är olika sätt att undvika att se sanningen för vad den är.

Våldsfantasier är vanligt förekommande bland incels, men lika vanligt förekommande har våldsfantasier riktade mot dem själva varit under den tid jag läst deras forum. När en incel säger att han ska ta livet av sig brukar andra incels uppmuntra honom och gratulera honom till att han ska slippa lidandet. Detta är också att bli ”blackpilled”– när du inser att du inte har någon annan flykt från livets kval än det eviga mörkret döden erbjuder. ”No cope but the rope” är ett av deras egna visdomsord. Det enda sättet att hantera hur dåligt världen får dig att må är alltså att hänga dig, resonerar de.

Vad vill då incels? Incels må ha en gemensam mytologi – men ingen gemensam ideologi. Det finns hyllningar till både högerterrorister och IS-terrorister.

Nazistiska rörelser lyckas inte koppla grepp om de blackpillade för de blackpillade ”vet” att de tillhör det genetiska bottenskrap som nazister – övermänniskorna – vill göra sig av med. Gemensamt för incels och nazistisk mytologi är dock hotet om den egna sortens utrotning.

Däremot finns det en stark och ofta förekommande tro bland incels att deras situation till stor del beror på det moderna samhället.

Den vanligaste förekommande förklaringsmodellen till varför incels finns nu och inte varit ett fenomen tidigare är att den kvinnliga sexuella frigörelsen har gjort att alla kvinnor tror sig kunna få de snyggaste männen (”Chads”). Tidigare fanns det normer i samhället som gjorde att alla var medvetna om vilken del av snygghetsskalan de hör hemma på. När dessa normer lyfts upp, trasats sönder och kastats bort har alla (kvinnor) plötsligt fått för sig att man inte behöver nöja sig med vem som helst.

Dessa reaktionära föreställningar, om att förkastandet av normer har lett oss hit, är deras viktigaste beröringspunkt med den reaktionära konservativa högern. Tidigare har den främsta fienden varit feminismen, men tydligt inspirerade av högerns favoritcharlatan, Jordan B. Peterson, pratar fler incels om nymarxism och postmodernism som fienden.

Incels var inget tydligt högerfenomen från början. Att allt fast och beständigt förflyktigas och att allt heligt profaneras är inte en beskrivning av samhällsutvecklingen som högern äger. Att individualiseringen av samhället är skadlig och att självförverkligande är en myt är inte heller en bestämd högerfråga. Ändå verkar högern alltså ta en allt större plats bland incels. Vad det beror på går att spekulera i. Möjliga förklaringar kan vara politikens generella högervridning, aktivt kampanjande från högern eller att den konservativa människosynen helt enkelt ligger närmre incels syn på människan som fånge under sin egen biologi. Den gemensamma fienden feminism, som är tätt sammankopplad med vänsterrörelser, kan också vara en orsak till förbrödringen mellan incels och högern. Utan att ha studerat incels kultur kan vi inte peka ut en enda av dessa förklaringar, eller allihop, som orsak.

Sammanfattningsvis så är incels inte en ideologiskt homogen grupp, men det finns starka kopplingar till den konservativa högern i vilka som identifieras som fienden. De har en gemensam mytologi och gemensamma sanningsanspråk som placerar makten och ansvaret för deras brist på sociala relationer och intimitet utanför vad de själva kan påverka.

Det går att förenklat se dem som ett uttryck för male entitlement, men man måste också se hur isolerade dessa män är – och hur gärna många av dem själva vill dö.

Michael Andersson.

Sök på Politism.se