Stäng
mars 6, 2015
Politism, redaktion

8 mars: ”Vi ska rasera maktstrukturer, inte bygga våra egna”

På söndag är det internationella kvinnodagen. De närmaste dagarna kommer Politism publicera svaret vi fått efter att ha bett personer som vi tycker är smarta och som vi gillar att – så kort eller långt de vill – svara på frågan:

Vad tycker du vi borde prata om den 8 mars 2015?

Varsågod för tankar i ämnet från Politisms egen Hanna Gustafsson:

”Jag skulle vilja att vi pratade mer om det långsiktiga feministiska förändringsarbetet.

Inte för att det mer snabba, slagkraftiga förändringsarbetet inte är viktigt. Men det är vi ganska duktiga på att prata med varandra om. Det är det andra vi ibland verkar glömma bort, det som ligger längre bort än en generation.

Jag känner ibland att det mer långsiktiga feministiska arbetet ses som en lite diffus del av feminismen. Det är som att man fastnar i att prata om vad som behöver fixas att man inte riktigt kommer till det arbetet som handlar om att förändra vår kultur.

I bland upplever jag att när man pratar om långsiktigt förändringsarbete i stället för, säg, kvoterad föräldraförsäkring, så ses man som en dålig feminist. Som om man egentligen är ganska nöjd. Som om man egentligen inte vill förändra detta samhälle. Det tolkas också ibland som att jag är mindre radikal än andra feminister. I själva verket är jag en djupt radikal feminist. Jag vill radikalt förändra samhällets maktstrukturer.

Jag tror att långsiktigt, kulturellt feministiskt förändringsarbete handlar om att förändra vår inlärda syn på kön, vårt språk, vår syn på vår historia, vår uppfattning om vad som är ”naturligt” och ”normalt”, våra inbyggda hierarkier och förtryck. Jag tror att förtryck samverkar och att fokusera på att fixa en sak utan att samtidigt arbeta med allt annat är en omöjlig uppgift. Allt hänger ihop. Jag tror att genomgripande förändring tar tid och envishet. Jag tror inte att man genomgripande kan förändra en kultur bara för att man har rätt.

Feminismen, precis som alla icke-fascistiska rörelser, står på en enda grund och det är iden om alla människors lika värde. Ovanpå den grunden bygger vi vår feministiska analys av samhället, och vårt motstånd. Vi är sällan eniga. Det är meningen. Vi ska rasera maktstrukturer, inte bygga våra egna.

Men hur raserar man maktstrukturer och samhällsnormer på riktigt? Att införa kvinnlig rösträtt var enormt viktigt, men det gick inte att stanna där. Att införa rätt till abort var kolossalt viktigt men det går fortfarande inte att luta sig tillbaka i frågan om rätten till sin egen kropp. En förändring av våldtäktslagstiftningen kommer inte i sig leda till att våldtäktsoffer inte ifrågasätts i vår kultur. För att åstadkomma det måste vi lyckas med att skapa en samtyckeskultur, inte en samtyckeslag. Allt hänger ihop.

Det skulle jag gärna vilja prata mer om. För jag har inga bra svar.”

Sök på Politism.se