Stäng
mars 3, 2015
Politism, redaktion
Gudrun Schyman är kluven inför 8 mars. Foto: Pavel Koubek / TT

8 mars: ”Ska vi fira eller ska vi vara förbannade?”

På söndag är det internationella kvinnodagen. De närmaste dagarna kommer Politism publicera svaret vi fått efter att ha bett personer som vi tycker är smarta och som vi gillar att – så kort eller långt de vill – svara på frågan:

Vad tycker du vi borde prata om den 8 mars 2015?

Först ut är Gudrun Schyman, partiledare för Feministiskt Initiativ:

”Internationella kvinnodagen närmar sig. Jag känner mig alltid tudelad inför dagen. Ska vi fira eller ska vi vara förbannade? Ska vi ta emot blommor eller ska vi ställa oss på barrikaderna?

Uppriktigt sagt har jag aldrig förstått gratulerandet. Gratuleras till vad? Sämre sjukvård, lägre löner, lägre pensioner, det globala patriarkala våldet, kvinnohat, sexism, rasism, homofobi, transfobi, you name it!

Det är omöjligt att lyfta ut en fråga eftersom alla hänger ihop. Kvinnor kan användas till mycket. Det mest destruktiva är när kvinnor ska legitimera våldet. Hela idén om att kvinnor, och barn, ska försvaras av män, kärnan i militarismen, vilar på en förståelse av kvinnor som ”svaga” och män som ”starka”.

Hur många motiverade inte USA:s invasion i Afghanistan med att det gällde att försvara/befria kvinnorna från talibanväldet? Den svenska insatsstyrkan i Afghanistan beskrevs som något ”gott” och på samma tema fortsätter Försvarsmakten att rekrytera kvinnor till försvaret.

Det bygger på en felsyn. Vi ökar inte säkerheten genom att fler kvinnor finns inom försvaret. Säkerheten kan bara öka om vapnen och våldet minskar. Visst finns det skillnader mellan olika krig. Visst är det skillnad på terrortrupper och FN-stödda trupper. Men grundproblemet är fortfarande där. Våldet. Civilsamhällets våld och det militariserade våldet. Syftet är detsamma. Makt och kontroll. Oavsett om det gäller en kvinnas kropp och liv, om det utförs i namn av heder, om det uppstår i revirstrider män och män emellan i en storstad eller om det är en stormakt som propsar på herravälde över territorier. De olika nivåerna blandas.

Kvinnors kroppar är slagfält, med systematiska våldtäkter som en del av krigföringen. Målet är kontroll över samhällen som destabiliseras när de våldtagna kvinnorna förskjuts.

Icke-våld och antimilitarism är det feministiska svaret på det patriarkala våldet. Jag hoppas att Sveriges feministiska regering förstår det. Det får konsekvenser. Både för vapenexporten och det inhemska försvaret. Men det skulle ge Sverige en unik position i den globala säkerhetspolitiken, genom att vara det första land som utifrån early-warning inser nödvändigheten av att förhindra att konflikter militariseras. Som förstår att alla de insatser som kommer efter ett krig – humanitärt bistånd, återuppbyggnad, demokrati, diplomati, osv, skulle göra mycket större nytta innan. Det vore att ta ett stort steg framåt i en tid då många backar till rädsla, isolationism och nationalism.

För att inte fastna i rädslans återvändsgränd finns det bara en sak att göra, på internationella kvinnodagen och alla andra dagar. Det är att tala om den avväpnade och reservationslösa kärleken. Varför? För att det är genom att beskriva kärleken som vi gör rädslan maktlös.”

PRESSRELEASER

från Cision

Sök på Politism.se

KOMMENTARER

Visa fler