Stäng
blog-header
januari 8, 2018
Mohammed Ryback, bloggare
Foto: Johan Nilsson/TT

Vi vet att vi inte hittar sanningar i knäleder – men vi låtsas

Jag vet inte om det är långsökt. Men det känns i alla fall som att vi nu ser en våg av rättsläkare som en efter en tar avstånd från sina egna undersökningar för åldersbedömning av, främst, unga afghanska killar.

Det känns bra. För ända sedan dessa undersökningar inleddes så har de kritiserats. Förespråkarna har sagt att kritiken främst handlat om känsloargument och avfärdat den.

Och just på grund av att man betett sig som att detta är en fråga om enbart moral och läkareden så har man låtit detta få fortgå.

Men nu har det alltså kommit till en punkt där förespråkarna inte längre kan avfärda kritiken som bara en moralisk upprördhet. Fakta ligger på bordet.

Dessa undersökningar är inte rättssäkra och kan därmed resultera i att vi i Sverige bryter mot lagen om att utvisa barn till länder där ingen tar emot dem.

Jag har precis sträckkollat på den tyska serien ”Dark”. Där återupprepar sig en hemsk episod var 33:e år. Hela tiden. Det är visserligen en påhittad tv-serie. Karaktärerna, händelsen, platsen. Men det finns åtminstone en sak gemensamt med verkligheten. Historien återupprepar sig. Hela tiden.

När jag läser hur dessa undersökningar görs, hur ovetenskapliga de är, hur det bara handlar om ideologiska beslut – inte vetenskap – är det skrämmande likt vad vi i Sverige gjort tidigare under historien. Vi mäter inte skallar längre men vi mäter knäleder och låtsas att vi kan utläsa en sanning i dem. Så delas människor in i de som ska tas om hand – och de som kan kastas ut. Så upprepar sig historien igen.

Sök på Politism.se