Stäng
blog-header
mars 27, 2014
Mohammed Ryback, bloggare
Vart är vi på väg? Foto: FREDRIK SANDBERG / TT

Vågar jag utsätta mina barn för innanförskapet?

Sen jag fick barn har jag börjat tänka på den miljö de växer upp i och hur det kan påverka dem i framtiden. Jag har tänkt på att om man har möjligheten att flytta ifrån ett socialt utsatt område till ett mer välbärgat område – borde man då ta den chansen?

Jag har alltid velat testa att bo på andra sidan av Stockholms röda linje, vid Telefonplan eller Midsommarkransen. Men samtidigt är vi rädda för att flytta dit och det är kanske en rädsla medelsvensson inte känner till eller kan relatera till.

Men jag är rädd för att mina barn kommer att sticka ut från resten. Jag är rädd för att mina barn kommer känna sig annorlunda än majoriteten av folket som bor i dessa områden.

Och samtidigt tänker jag: varför ska vi inte flytta dit? Jag och min familj har lika stor rätt att vistas och bo i dessa områden som en vanlig medelsvensson.

Men som sagt, ändå tvekar jag. Jag fick till exempel höra från en vän som bor i Hägerstensåsen att en somalisk förening hade fest där och att en man klivit in på festen och sagt ”vi har redan sju invandrarfamiljer i området och vi vill inte ha en till!”.

Samma vän har flera gånger fått höra rasistiska glåpord när hon och hennes familj promenerar i området.

Är det en miljö där jag vill ha mina barn?

Hur ”progressiva”, ”välordnade” och ”välbärgade” dessa områden än är känner jag ett motstånd att behöva utsätta mina barn för direkt rasistiska påhopp. Flyttar vi dit vi vill ökar risken. Ärligt talat vet vi inte hur vi ska göra.

Det känns som att jag måste välja mellan ett utanförskap i gemenskap med andra (i orten) – eller ett utanförskap i innanförskapet.

Sök på Politism.se