Stäng
blog-header
maj 12, 2014
Mohammed Ryback, bloggare
Foto: MAJA SUSLIN/TT

Vad jag tänker på – ett år efter upploppen

Förra året skakades Sverige av upplopp. I internationell media var man chockad över det Sverige man rapporterade om. Nu, ett år senare, försöker jag formulera mina tankar kring allt som hände.

Om ni vill veta så tänker jag faktiskt inte på upploppen eller på utanförskapet, arbetslösheten, segregationen, polisbrutaliteten och kriminaliteten.

Jag tänker inte heller på avståndstagandet, bristen på mångfald och representation i medierna eller mediernas syn på förorten. Jag tänker inte på det nazistiska ”medborgargardet”, de brända bilarna eller de tysta politikerna.

Nej, jag tänker på dem som höjde sina röster och bad Sverige föra sina blickar mot orten när ingen lyssnade. Jag tänker på dem som väckte Sverige ur sin hockey-vm-koma och dem som vaknade till ett Sverige dem inte kände till. Dem som gav en annan bild av upploppen än den som medierna gav. Jag tänker på en rättvis rapportering om förorten. ”Vår” bild av Sverige var inte längre något vi inbillade oss eller överdrev. Det var plötsligt en bild vi såg på CNN, Reuters, BBC och Al Jazeera.

Jag tänker på dem som stod upp för ungdomarna när ingen ville veta av dem.

Jag tänker på orter som med människor som låg i konflikt med varandra men som glömde sina tjafs för ett tag, för att i stället gå ihop och skydda sina områden från nazister. Jag tänker på den samhörighet och gemenskap som byggdes upp på kort tid. Jag tänker på att mycket har förändrats – men ändå inte.

Sök på Politism.se