Stäng
blog-header
april 4, 2017
Mohammed Ryback, bloggare
Husby. Foto: Stina Stjernkvist / TT

Vad händer med våra barn när de beskrivs som laglösa, lata och förlorade?

Hur har människor som bor i utsatta områden påverkats av den svartmålande bilden medierna förmedlar av förorten?

Det där en fråga har jag tänkt på ett bra tag nu. Hur påverkas man psykiskt av att läsa att ens område har blivit laglöst, att polisen inte vågar åka dit. Att ens område har blivit en ”no-go-zon”?

Jag tänker på de barn som filmade en livlös kropp som låg kvar i tre timmar, öppet för alla att se. Vad händer med en då? Hur påverkas man av att få höra att ens skola inte får samma resurser som andra? Och att ständigt påminnas om att ens skolresultat beror på var ens föräldrar kommer ifrån?

Hur förändras man av att få höra att man växer upp i ett parallellsamhälle där svenska normer inte gäller? Vad händer med barn som alltid får höra att man är fast i ett konstant ”utanförskap”? Att det enda sättet att lyckas är att flytta därifrån och lämna det man känner och vet bakom sig.

Och hur drabbas man när det enda man får höra som lösning på problemen där man bor är hårdare tag och hårdare straff, att föräldrarna som framställs som skyldiga, lata och passiva inför alla problem?

Jag undrar för att jag faktiskt inte vet. Ingen annan verkar veta heller, eftersom ingen verkar bry sig om att ställa de frågorna.

Men vi borde inse att hur dagens unga kommer att må om några år, hur de kommer att se på sin omvärld och sig själv, är någonting vi skulle kunna påverka i dag. Något vi skulle kunna förändra till det bättre.

PRESSRELEASER

från Cision

Sök på Politism.se