Sverigedemokraterna är tyvärr inte ensamma
Som svensk med en annan bakgrund än den svenska ”normen” blir man inte så förvånad när Sverigedemokraternas partisekreterare Richard Jomshof säger till en M-politiker att han inte är välkommen i Sverige.
Att man är annorlunda och inte riktigt en del av den svenska majoriteten är någonting man påminns om hela tiden – och ingenting som vi direkt behöver SD till.
I Sverige är man invandrare trots att man är svensk. Man är första eller andra generationens invandrare – trots att man är svensk. Man är svartskalle – trots att man är svensk, man är blatte trots att man är svensk. Man är av utländsk härkomst trots att man är svensk. Man diskuterar de andras normer, värderingar och traditioner som annorlunda än de svenskas trots att man är svensk.
Vi har politiker som påpekar att man ska rätta sig efter svenska normer trots att man är svensk. Man ska utbildas i hur svenskar behandlar kvinnor, hur demokrati fungerar och så vidare.
Man ska diskutera hur rasistiska SD är, och protestera och kritisera dem för att de försöker bestämma vem av svenskarna som är och inte är välkommen i Sverige. Men vi ska inte glömma att det svenska samhället gör det här hela tiden, bara mindre uttalat.
SD försöker bara spela radikala. Men få saker verkar vara så typiskt självklart i Sverige som att en invandrare är en invandrare i generation efter generation och aldrig svensk fullt ut.
