Stäng
blog-header
februari 12, 2018
Mohammed Ryback, bloggare
Elisabeth Svantesson (M). Foto: Malin Hoelstad/TT

Som om Joakim Lamotte hade hyrts in som valstrateg

Det är valår, som ni vet. Och vi har inte direkt brist på riktiga problem att ta itu med.
Skolan, vården och klassklyftorna, för att nämna något.

Ändå känns det som att detta val kommer att bli signalpolitikens val. Partier kommer, i stället för att diskutera reella förändringar för att göra Sverige bättre, fokusera på desperat verbalt uppmärksamhetssökande. Som om Joakim Lamotte hade hyrts in som valstrateg.

Senast ut är Moderaternas antydan om att prislappen för invandringen har grävts ner och dolts för att vi inte ”vågar ta diskussionen vad en invandrare kostar”. Där står Elisabeth Svantesson (M) på bild, med armarna i kors och en blick som säger ”show me the money”.

Vad Moderaterna kunde ha gjort i stället för att låtsas som att vi lever i en diktatur där allt ska tystas ner är att knappa sig in på Riksdagens hemsida där det finns gott om siffror.

Men det vet de redan, såklart. De vill bara skapa jidder där jidder inte ens behövs. De vill slösa tid och uppmärksamhet på lönlösa diskussioner för att inte behöva diskutera de verkliga problemen. För alla vet att invandring kan kosta. För att alla människor kan kosta.

Valet är bara ett halvår bort. Då ska vi bestämma hur Sverige ska styras, och vad som ska förbättras inom de närmsta fyra åren. Och jag frågar mig detta:
Vad kostar signalpolitiken oss? Hur mycket pengar lägger partierna på signalpolitiken? Och har vi verkligen råd med folkvalda som ägnar sig så mycket åt signalpolitik?

PRESSRELEASER

från Cision

Sök på Politism.se