Stäng
blog-header
mars 5, 2015
Mohammed Ryback, bloggare
Foto: Jessica Gow / SCANPIX

Resistent rasism

Jag ser en sjukdom i det svenska samhället som blir allt värre.

En sjukdom som inte kan botas av våra läkare men som våra politiker kan bota. Och tyvärr har våra politiker lovat en huskur rätt länge nu. Problemet är bara att huskurerna som erbjuds bara lindrar några av symptomen i stället för att ta itu med själva sjukdomen.

Ett plåster för ett köttsår

Alvedon för en bruten arm

eller ett integrationsprojekt mot rasism

Överallt i de stora dagstidningarna ser jag symptom av sjukdomen.

Det visar sig i form av
att 13-åringar riskerar att utvisas på grund av fel uttal
att få misstänka hatbrott leder till dom
att 16 av 20 kommuner erbjuder äldre att slippa vårdpersonal som bär slöja
att flyktingar efter tio år i Sverige har mycket lägre inkomster i förhållande till befolkningen i övrigt

För mig är det uppenbart att se sjukdomen bakom de här symptomen. De är alla sammanlänkade och inte enstaka fall som är oberoende av varandra. Vi har en epidemi, vår kropp drabbas hårt av sjukdomen och många av oss undrar:

Var är botemedlet ni lovade oss?

Vi har sakta men säkert lärt oss att leva med sjukdomen. För vissa av oss har det varit smärtfritt. För oss som drabbats har det varit en ständig värk. Men vi väntar tålmodigt på den samhällsförändrande medicin vi blivit lovade.

Men jag kan inte hjälpa att jag tänker att medicinen kanske kommer för sent. Tänk om sjukdomen blivit immun mot den? Vad gör vi då?

PRESSRELEASER

från Cision

Sök på Politism.se