Stäng
blog-header
mars 26, 2018
Mohammed Ryback, bloggare
Foto: Jessica Gow / TT

Redan som 15-åringar får de veta att de är oönskade på arbetsmarknaden

En lärare på Sandeklevsskolan i Bergsjön utanför Göteborg har slagit larm gällande högstadieungdomarnas praktik.

Ramla Abdullahi anser att det förekommer en generell diskriminering av ungdomar från förorten. Många av skolans 8:or har svårt att komma ut i praktik. Och vissa som får praktik blir sedan helt plötsligt nekade sin plats.

Göteborgs kommuns praktikförmedlare har ingen kännedom om att något sådant kan hända men säger att ”om det är så ser vi mycket allvarligt på det”.

Jag håller med om Ramla Abdullahis beskrivning till 100 procent. Den här problematiken kring praktik har varit bestående ända sedan jag själv var ung. Vi hade redan då svårt att få komma ut på praktik för att vi inte hade ett nätverk – och för att vi kom ifrån det området vi kom ifrån. Jag har kusiner som blev godkända på en praktikplats, men när de sen dök upp i sin hijab blev de ombedda att gå hem. Det här är ännu en del av diskrimineringen på arbetsmarknaden.

Det här är inte enskilda händelser. Det här är systematiskt och har pågått i flera år på flera olika platser i Sverige.

Praktik är en obligatorisk del av den svenska grundskolan. En bra del. Det ger eleverna en chans att få en försmak av arbetsmarknaden och arbetslivet. De får se vilka delar av arbetet som intresserar dem, men också hur arbetsmarknaden ser på dem som en framtida arbetskraft som ska utveckla landet.

Så vad skickar arbetsmarknaden för signaler till dessa 14- och 15-åringar från förorten när den visar att de redan nu är icke-önskvärda?

Jag tycker att vi borde ställa krav på etablerade arbetsgivare att vara skyldiga att ta emot praktikelever från alla områden. Men i sanningens namn så känns det inte lika viktigt längre, för jag vet att resultatet kommer bli flera års tandlösa mångfaldsplaner och utbildningar och en retorik som inte kommer leda någonstans.

Jag vill i stället vända mig till oss. Oss som också växte upp i orten och som nu arbetar.

Det är vi som på riktigt kan lyfta våra områdens unga. Och vi borde bli bättre på att öppna upp när de söker sig till oss.

Vi ensamma kommer inte kunna lösa den generella diskrimineringen på arbetsmarknaden. Men vi kan förhoppningsvis vara en liten del av att en 14-åring från orten slipper känna sig oönskad på arbetsmarknaden.

Sök på Politism.se