Stäng
blog-header
augusti 7, 2015
Mohammed Ryback, bloggare
Foto: Lynne Sladky/AP/TT

Protester gynnar de som protesterar

Brukar demonstrationer och civil olydnad leda till förändring?

Den diskussion som har förts från högerns sida senaste veckan är att demonstrationen mot Sverigedemokraterna bara gynnat dem.

”Det ger dem bara mer uppmärksamhet, ni ska inte demonstrera, utan argumentera sakligt!”

Det påminner väldigt mycket hur högern talar om Sverigedemokraterna och rasismen för något år sedan eller två. Då var det fult att uppmärksamma rasism, speciellt små händelser som till exempel när någon säljer N-bollar eller när SD-politiker agerar rasistiskt. Då var argumentet att man skulle ”fokusera på riktig rasism” och att ”fler kommer rösta på SD nu”.

Sjukt nog blir alltså den som utsätts för eller väljer att höja sin röst mot rasism alltid den som är boven i dramat.

Men vi har alla sett vad som händer när man inte står upp mot rasister och nazister. Men hjälper det? Demonstrationer och civil olydnad? Leder det till förändring?

En intressant artikel i Huffington Post uppmärksammar att gått ett år sen den nya svarta proteströrelsen startade i USA. Protesterna startade i Ferguson och på ett år har man åstadkommit flera förändringar.

Kevin Ahlbrand, som är ordförande i Missouri Fraternal Order of Police och medlem av Ferguson-kommissionen, säger att de reformer och förändringar som nu görs inom de lokala domstolarna aldrig hade inträffat utan protesterna, ”oroligheterna” och konflikterna. Den proteströrelse som började med Ferguson har också spridit sig till 40 olika delstater. Det är tack vare proteströrelsen det blev en bred diskussion att polisen borde ha kroppskameror, vilket de nu har på fler och fler ställen.

Det är tack vare proteströrelsen som Barack Obama ställde ut en så kallad ”executive order ” som ska förändra och styra hur poliserna ska arbeta. Obama har också lagt fram förslag om att satsa 263 miljoner dollar för att förändra lokalpolis och närpolis (tyvärr stoppade kongressen allt utom 20 miljoner dollar).

Proteströrelsen uppmärksammade inte bara polisbrutaliteten utan också de hårda sociala och ekonomiska förhållanden som råder. Bland annat tack vare kampanjen ”blackoutfriday” medverkade man till att få upp lägstalönen för svarta arbetare.

Efter den brutala terrorattacken mot svarta kyrkobesökare, när nio människor dödades, startade #blacklivesmatter-aktivister en kampanj för att få stadshuset i South Carolina att plocka ner den sydstatsflagga som är symboliskt synonym med slaveri och rasism, och som gärningsmannen Dylan Roof poserade med på bild. Utan proteströrelsen hade det tagit många år innan någon hade bestämt sig för att ta ner flaggan men tack vare dem tog det bara veckor. De har också fått företag som Walmart, Sears, Amazon och Ebay att slutat sälja flaggan.

Tillbaka till Sverige och vår debatt om civil olydnad och demonstrationer.

Jag kan bara konstatera att det ibland är så att högljudda demonstrationer, civil olydnad och oroligheter leder framåt.

Hade det inte protesterats mot SD:s reklam mot organiserat tiggeri skulle inte SL haft krismöte. Protesterna på gator, torg och i sociala medier har självklart påverkat SL när de bestämmer sig för att stoppa en del av SD:s reklam och när nya riktlinjer för politisk reklam nu diskuteras brett.

Sök på Politism.se