Stäng
blog-header
december 8, 2015
Mohammed Ryback, bloggare
Vart är flaggan på väg? Foto: Maja Suslin / TT

Plötsligt blir jag mer och mer ”osvensk”

Någonting håller på att förändras i Sverige. Jag känner hur min egen identitet påverkas.

Vid sidan om rasism är nationalism och nationell identitet väldigt trendigt i Europa just nu. Att läsa om extremhögerns valframgångar i de franska regionalvalen skrämmer, samtidigt blir man inte förvånad. I Sverige har SD varit bland de största partierna i opinionsundersökningarna – och i flera år har man varnat om för kalla högervindar som sveper in över Europa.

Det borde inte komma som något surprise, med andra ord.

Och det verkar gå hem i hela Europa. Hotet om att ens nationella identitet kan försvinna på grund av ett ”yttre hot” som flyktingvågen (massinvandringen!) och hotet om krig mellan civilisationer. Hotet om att våra nationella värderingar ska försvinna verkar har skrämt européerna. I många länder, bland andra Ungern, Frankrike, Danmark, Polen och Sverige ser man nationalismen stiga fram.

Vi försvinner mer och mer bort från den breda europeiska identitet som EU har försökt marknadsföra. En sorts transnationell identitet som är mer statlig än etnisk försvinner och fler samlas kring nationell etnisk identitet.

Jag, som inte identifierar mig med bara en nation, känner mig allt mer utanför.

Både som svensk och europé. Och det är nu jag får lättare att förstå identitetspolitiken. Jag har tidigare hört klassiska argument som att det inte finns någon svensk identitet, att det inte går att säga vad som är svensk identitet och så vidare. Argument för att vi har aldrig haft en gemensam identitet.

För någon månad sedan såg jag program om Ungern i SVT. Där intervjuades en ungersk författare som berättade att Ungern inte heller har en historia av en gemensam nationell identitet. Det är något som har skapats senare. Men trots det har man låtit politiker vara representanter för en identitet som man påstår är hotad, men som egentligen inte finns.

Och i det Sverige som går mer och mer mot en nationalism och en nationell identitet rör man sig också mot något nytt, något som inte fanns tidigare.

Något som gör att känner jag mig mer osvensk i dag än i går.

PRESSRELEASER

från Cision

Sök på Politism.se