Stäng
blog-header
september 18, 2014
Mohammed Ryback, bloggare
Foto: Henrik Montgomery / TT

Oavsett vad Sverigedemokraterna är – problemen med rasism kvarstår

Söndagens valresultat var väntat, men kom ändå som en chock när man insåg att Sverigedemokraterna faktiskt nu är Sveriges tredje största parti. Hela 12.9% av Sveriges befolkning röstade alltså på ett parti som har sina rötter i nynazism och fascismen.

I medier och sociala medier försöker man analysera och förstå varför väljare röstade som de gjorde. Är de rasister? Är det fel att kalla dessa väljare för rasister? Vilka är de logiska förklaringarna till varför man väljer ett rasistiskt parti?

En av alla som försökte analysera var migrationsminister Tobias Billström (M):

På sin facebookprofil jämförde han feministiska F! med SD. I Tobias värld är feminister lika extrema som rasister. Billström menar att F!, precis som SD skapar en”vi och dom-mentalitet”.

Det ironiska är att det kommer från en migrationsminister som är mer känd för sina egna rasistiska uttalanden än för vad han har åstadkommit politiskt.

Vi minns hans beskrivning av människor som gömmer papperslösa, att det inte är ”en trevlig blond svensk dam” utan ”landsmän som inte alls är blonda och blåögda”.

Med ministrar som Tobias Blllström finns det ingen anledning att vara rädd för ”extrema” F!.

Utöver valet har det hänt en hel del annat i veckan.

I går tillkännagavs en mycket viktig dom som kan komma att påverka mycket de närmaste åren när det gäller bedömningen av hatbrott.  Domen handlar om den man som misshandlat två kvinnor iförda slöja, helt oprovocerat, utanför akutmottagningen i Malmö. Gärningsmannen var en av medgrundarna till den islamofobiska organisationen ”Tryckfrihetssällskapet”. Hatbrott är svåra att bevisa, ofta är det ord mot ord, och när det gäller vad någon påstås ha sagt ska det vara höga beviskrav oavsett vilket brott det gäller.

Men här fanns det vittnen – trots det bedömde man till en början att det INTE rörde sig om hatbrott.  Den nya domen gör det nu lättare att döma hatbrott eftersom gärningsmannens rasism innan och efter händelsen också vägs in.

Restaurangen Kåken i Stockholm har fått mycket kritik i sociala medier när det kommit fram att man kan beställa ”negerbollar” i en ”fin gammal ljusstake med en mörk kvinna i klänning på”  från deras meny.

När en av krögarna, Joakim Almqvist, konfronterades av DN med detta blev svaret:

”Vi menar inget illa med det här, det är larv att folk blir upprörda. Vi spelar lite på att man som barn inte fick säga negerbollar innan man förstod varför man fick inte säga det.”
Nu har Joakim Almqvist fått sparken från Kåken och har bett om ursäkt.

Nöjesguidens Amat Levin skriver på sin blogg att det stora bakomliggande problemet är att många arbetsmiljöer är homogena och att det saknas mångfald. I en arbetsmiljö med mer mångfald hade detta inte kunnat ske.

En annan händelse från tidigare i veckan: En riksdagsvakt ”skämtade” om att han kunde bli tagen för ”nysvensk neger” om han stod för länge i solen. Efter att Aftonbladet rapporterat om ”skämtet” har mannen förflyttats.
– Han kommer från och med nu att ägna sig åt administrativa uppgifter, säger Lennart Gustafsson, chef för riksdagens serviceavdelning.

Precis som med restaurang Kåken verkar riksdagens serviceavdelning sakna mångfald.

Så oavsett vad Sverigedemokraterna är eller inte är, oavsett om deras väljare är rasister eller inte kvarstår problemet med rasism. Och ett sätt att motverka vardagsrasism — och ett sätt att vara normkritisk — är att ta mångfald och representation på allvar.

PRESSRELEASER

från Cision

Sök på Politism.se