Stäng
blog-header
augusti 17, 2017
Mohammed Ryback, bloggare
Blen i videon till "Bra man".

Nabila Abdul Fattah: ”Hon får inte vara ambivalent. Vara någon som gör fel.”

Det är intressant att följa diskussionen kring artisten Blens nya singel ”Bra man”.

Många har tyckt om låten (som förväntat) men en hel del kritiska röster har väckts i kommentarsfälten på YouTube.

Hur man kan glorifiera dessa våldsverkare, hur man som förälder kan spela detta inför sina barn, bör hon och resten av Redline inte tänka på att de är förebilder? Vad skickar detta för signaler egentligen?

Och varför det är intressant är för att det absolut inte handlar om låten alls. Det handlar om att den rasifierade människan, blatten, särskilt blattekvinnan inte får vara komplex. Hon får inte ha flera lager som fyller ut en människa. Hon får inte vara ambivalent. Vara någon som ”gör fel”.

Hon har ett ansvar ute i det offentliga. Vara skarp, vara duktig, vara förebild. Ja, allt annat än att vara kär i fel man och sjunga om det. För det finns miljontals och åter miljontals låtar om människor som blir kär i fel person. Och vi älskar dessa låtar. För de påminner oss om våra egna fel och brister. Jag menar, på riktigt. Vem av oss har inte varit kär i en person som egentligen är helt fel? Det är en del av livet. Blen sjunger om en del av livet. Men i orten.

Och jag känner igen mig, för även jag har varit där. Och jag är inte ensam.

Det är dags att vi också får visa upp vår komplexitet. Vara hycklare och självmotsägande, göra dumma grejer som vi sedan lär oss av. Det är det som gör oss mänskliga. Om musik inte är den platsen där detta får ske, där konsten får berätta och bekräfta alla våra bra men också våra dåliga sidor, så avhumaniseras vi.

Nabila Abdul Fattah

Sök på Politism.se