Stäng
blog-header
januari 26, 2016
Mohammed Ryback, bloggare
Flyktingar väntar vid hamnen i grekiska Piraeus. Foto: Thanassis Stavrakis/AP/TT

Jag läser om flyktingar

Det går inte en dag utan att jag läser om flyktingar. Oftast är det negativa nyheter om flyktingar, sällan något positivt.

Jag läser om länder som sätter gränser och stänger dörrar för flyktingar.

Jag läser om små livlösa flyktingbarn som flyter döda på Medelhavet.

Jag läser om 113 flyktingar redan dött hittills i år på Medelhavet.

Jag läser om mordbränder på asylboenden.

Jag läser om hur ekonomin påverkats av flyktingarna.

Jag läser om extremhögerpolitiker runt om i Europa som vinner momentum på grund av flyktingar.

Jag läser om privata asylboenden i Storbritannien som tvingar flyktingar bära röda armband så att ingen ska tro att de är britter.

Jag läser om hur etablerade partier väljer en mer invandrarfientlig politik på grund av flyktingar.

Jag läser om polisen, som står på ruinens brant på grund av flyktingar.

Jag läser om olika förslag från krönikörer om hur vi ska hantera flyktingar, hur vi ska bedöma åldern på flytkingar, hur vi ska straffa flyktingar, hur vi ska utvisa flyktingar, hur vi ska integrera flyktingar, hur vi ska bestämma hur mycket en flykting får kosta och hur många rättigheter en flykting med tillfälligt uppehållstillstånd egentligen får ha?

Jag läser om flyktingarnas kvinnosyn, jag läser om flyktingarnas religion och kulturer, jag läser om brott, misshandel, mord och övergrepp som begåtts av flyktingar.

Jag läser om flyktingar som utvisas för de tjänade 180 kronor för lite i månaden.

Jag läser om skäggbarn, om dolda terrorister, om invasion.

Jag läser reportage om personliga öden och om situationen i flyktingarnas hemländer.

Jag läser om traumatiserade flyktingbarn som inte får den hjälp de behöver.

Det är så mycket jag läser om flyktingar att jag själv glömmer bort att jag en gång var flykting och kom med den så kallade ”flyktingvågen” 1991-1992.

Nu, 25 år senare, är vår syn på flyktingar inte särskilt förändrad, oavsett vilket land de flytt från. Och det är kanske inte så konstigt då vi oftast läser om dem och pratar om dem men sällan med dem.

Sök på Politism.se