Stäng
blog-header
februari 3, 2014
Mohammed Ryback, bloggare
Alexandra Pascalidou leder debatterna.

Frågan ”Hur mycket rasism tål Sverige?” var efterlängtad

På söndagen var jag på plats i Kulturhuset i Stockholm och lyssnade på Sveriges Radios nya satsning P1 Debatt. En hel del var bra:
Det är ett nytt forum där man diskuterade rasism ur många olika synvinklar.

Det var inte den klassiska diskussionen om rasism och Sverigedemokraterna utan en breddad och nyanserad bild av rasismen. Det rörde både strukturell rasism, politisk rasism och medial rasism, som diskuterades flitigt.

Det var bra att debatten leddes av en programledare med stor kunskap om området, vilket gjorde att ingen tid slösades bort på helt onödiga frågor.

Och debattfrågan ”Hur mycket rasism tål Sverige?” var efterlängtad.

Fokus flyttades, från oss som offer/förövare/kostnader och hamnade på de som är det verkliga problemet.

Två saker jag hade velat se under samtalet men inte fick se:
1. Konkreta åtgärder från Jan Helin för att öka mångfalden och representationen på Aftonbladet. Att säga att ”ingen anställs” längre på grund av ekonomin håller inte och han kom för lätt undan. Han borde förklara tydligare hur han ser på det här.

2. Att ingen förutom Seher Yilmaz från Rättviseförmedlingen – och även Judith Kiros en aning – pratade om lösningar. Det borde ha tagits in tidigare och fått mer utrymme i debatten.

Kvällens chock? Att Mona Sahlin erkände att hon har misslyckats. Ärligt eller ett politiskt drag? Vem vet. Men skönt att höra lite erkännanden.

Det jag skulle vilja se mer av nästa gång är fokus på lösningar. Åtgärder och reformer för att komma åt strukturell rasism. Till exempel borde man ha tagit upp frågan om kvotering till debatt.

PRESSRELEASER

från Cision

Sök på Politism.se