Stäng
blog-header
juni 27, 2016
Mohammed Ryback, bloggare
Foto: Jessica Gow/TT

Fastna inte i diskussionen om representation

När man läser diskussioner i sociala medier om representation handlar det oftast om just representation i medier, i tv-kanaler, på tidningsredaktioner, inom teater och film och om jurys i olika kategorier i nöjesbranschen. Den senaste i raden är Jan Gradvall som lyfter diskussionen i en krönika.

Men för mig börjar ”representation” kännas förminskade. För det blir allt mer sällan diskussioner om att göra representation större än bara en fråga för nöjesbranschen.

Representation måste också täcka arbetslivet, fackföreningar och bostadsmarknaden. Hur ser fördelningen ut där? I rapporten ”Förorterna som moder Svea glömde” görs en genomgång av 38 förorter i Sverige där icke vita dominerar befolkningen, och den visar på en mycket hög arbetslöshet. 50 procent av kvinnorna och 40 procent av männen som bor i dessa förorter är arbetslösa. Arbetsförmedlingen gör samma analys som rapportens författare: En större del av arbetslösheten utgörs av utrikesfödda.

Arbetslösheten leder dessutom till andra problem som bidragsberoende, kriminalitet, utanförskap och drogmissbruk och påverkar därför främst oss icke vita, svarta och/eller utrikesfödda.

Dessa problem tas mer sällan upp i sociala medier. I stället fastnar vi i diskussionen om representation som ett mål – när det bara kan vara ett medel.

Målet är alltid jämlikhet.

Det ena behöver inte utesluta det andra: Jag ser inte representation inom medierna som något meningslöst, tvärtom är det väldigt viktigt att vi pratar om det och försöker få till förändring – men det är viktigt att också se andra verktyg för att lösa andra problem vi stöter på i samhället. Det blir allt tydligare att bristande representation i medierna och på scenerna framför allt är en påminnelse om hur svag ställning stora grupper har i hela samhället.

Sök på Politism.se