Stäng
blog-header
maj 11, 2017
Mohammed Ryback, bloggare
Döda kroppar radas upp på Lampedusa efter att ha frusit ihjäl i ett försök att ta sig till Europa. Foto: Mauro Buccarello/AP/TT

Europa bryr sig inte längre alls när tusentals drunknar

På tisdagen kunde man läsa i Aftonbladet om hur den italienska kustbevakningen för fyra år sedan medvetet vägrade hjälpa en fiskebåt med minst 480 personer ombord.

Resultatet av att ingen ryckte ut blev att 268 människor drunknade utanför Lampedusas kust. 60 av dem var barn.

Anledningen till att det blivit en nyhet nu är för att en italiensk journalist fått ta del av nödsamtalet från fiskebåten. Trots att flyktingarna ringde upprepade gånger, bad om hjälp och ropade ”snälla vi dör!” och ”snälla ni, skynda er!” så tog italienska kustbevakningen fem timmar på sig innan de bestämde sig för att agera. Samtidigt fanns en militärbåt bara en och halvtimme bort från den fiskebåten.

Avslöjandet får en att undra hur många andra nödsamtal som medvetet har struntats i. Hur många flyktingar har man medvetet låtit drunkna? Och hur kan någon leva med sig själv efter att ha fattat ett sånt beslut?

Det här var ett enda nödsamtal från oktober 2013. Sedan dess har tiotusentals flyktingar har hunnit dö på Medelhavet. Hur många av dem kunde ha räddats om man tog alla nödsamtal på allvar? Vad säger det om oss och vår tid att den här nyheten fått så lite uppmärksamhet?

Och hur många fler kommer att dö innan vi väljer att visa någon slags medmänsklighet och öppnar upp lagliga vägar till Europa?

PRESSRELEASER

från Cision

Sök på Politism.se