Stäng
blog-header
september 28, 2015
Mohammed Ryback, bloggare
Foto: The Weinstein Company/TT

Ett samtal om flyktingbarn kan börja med Paddington

I går ägnade jag söndagen åt att kolla på tecknade filmer med barnen. De har sina egna favoriter, som Frozen-filmen (som jag hatar). Men efter mycket jidder fick jag dem att se på barnfilmen Paddington.

Filmen handlar om en björn som ursprungligen kommer från Peru. Hans föräldrar dog när han var liten och nu bor han med sin farbror och moster. Innan han föddes träffade hans farbror och moster en engelsman som var på upptäcktsfärd i ”mörkaste” Peru.

Han och björnarna blev goda vänner och engelsmannen visade upp det finaste av engelsk kultur. Björnarna anammade den engelska kulturen rakt av och lärde sig även att prata engelska. Engelsmannen hoppades att björnarna någon gång kunde ta sig till London så han kan bjuda på samma gästfrihet.

Efter en stor storm förstörs björnfamiljens hem och dödar Paddingtons farbror. Då bestämmer Paddingtons moster att det är dags för Paddington att lämna djungeln. Här finns inte längre något för honom att hämta.

Paddingtons moster berättar att Paddington kommer hitta en ny familj i London men att hon är för gammal att åka med på båtfärden från Peru till England. Paddington gömmer sig i en båt, och när han äntligen kommer fram till London märker han att det inte alls är som hans moster beskrev. Här är det ingen som tar emot honom. I stället är folk iskalla och lägger inte märke till honom.

Men en familj bestämmer sig för att ta hem honom över natten så att han får sova, trots att pappan i familjen inte vill. Pappan tror inte ett dugg på björnen och ser honom mer eller mindre som en kriminell lögnare som snyltar på andra.

Björnen Paddingtons historia är en flyktings historia. En historia om att lämna sitt land för ett annat i hopp om ett bättre liv och det bemötande man får som flykting.

Nicole Kidman gör rollen som den onda skurken i filmen och spelar en kvinna som jobbar med att stoppa upp döda djur. Hon vill utrota den speciella björnart som kan prata engelska och hon får hjälp att familjens granne som är väldigt misstänksam mot Paddington. Hon övertygar honom med klassisk propaganda som att fler björnar som Paddington kommer att invadera London och förstöra allt det som är fint med staden.

Jag försöker inte jämföra verklighetens flyktingar med en sagobjörn, och jag vill inte förminska flyktingarnas hemska situation. Men filmen om Paddington är en bra början för alla föräldrar som vill försöka förklara flyktingkrisen för sina barn. Mina barn är fortfarande för små för ett sådant samtal, men när de blir några år äldre och vill se om någon annan barnfilm för hundrade gången kommer jag se till att vi kollar på Paddington igen.

Sök på Politism.se