Stäng
blog-header
mars 13, 2014
Mohammed Ryback, bloggare
Foto: Anders Wiklund / TT

Det tjafsas inom antirasismen och jag älskar det

Den senaste tiden har det varit mycket diskussioner om den antirasistiska kampen.

Ofta har man beskrivit antirasismen som väldigt polariserad. Kontroversiella termer och begrepp som till exempel ”vithetsnorm” har av vissa ansetts vara farliga och kunna leda till ännu mer splittring i samhället. Man har skrikit att dessa antirasister är nästan som rasisterna. Omvänd rasism!

Andra har känt sig plötsligt exkluderade, att deras kunskaper och meriter ifrågasätts.  En journalist på Aftonbladet beskrev de hetsiga debatterna som ett ”inbördeskrig” mellan olika grupper inom den antirasistiska rörelsen. Men mitt i den dystra bild som målas upp känner jag stort hopp om den antirasistiska rörelsen. Det är nu mer än någonsin förr som jag känner aktiviteten och energin. Det dras åt olika håll, det analyseras och diskuteras, nya aktörer, nya röster, nya skribenter, nya motståndare, nya teorier. Det tjafsas och jag älskar det.

Vill du granska nazister och antisemitism? Jalla, kör hårt.
Vill du kartlägga SD-politiker och deras uttalanden? Varsågod, ingen kommer att stoppa dig.
Vill du föra en mer antifascistisk kamp kan du lätt hitta likasinnade.
Söker du ett antirasistiskt men separatistiskt forum för rasifierade? Look no further, det finns.

Det är just det som ska vara det fina med demokrati, att det finns plats för oliktänkande. Vi behöver inte hålla med varandra. Jag kan tycka att dina idéer och lösningar är fakkin idiotiska och du kan tycka jag är ute och cyklar.

Men vi tycker åtminstone att rasism är något hemskt och dåligt och det räcker för mig. Så låt mig vara.

PRESSRELEASER

från Cision

Sök på Politism.se