Stäng
blog-header
april 24, 2017
Mohammed Ryback, bloggare
Nordiska motståndsrörelsen. Foto: Fredrik Sandberg/TT

Det måste vara skönt att inte orka ta ställning mot nazism

Jag har tänkt på hur skönt det är att vara lite ängslig ibland. Lite mesig sådär, backa från att ta ställning – så man bara fjantar till med något ohörbart för att ha ett svar på frågor så man kan släppa allt ansvar. Hur bekväm den där ängsligheten kan vara. För att den må vara lite jobbig i stunden. Men den är åtminstone inte ett hot mot ens liv.

Vad som däremot är hot mot ens liv är nazism och nazister. Vi sitter ju trots allt på fakta om vad nazister gjort och gör mot människor. Hur det började med koncentrationsläger för judar, romer, homosexuella och politiska motståndare och fortsätter i dag med bränder och bomber mot flyktingförläggningar och attacker mot människor som inte ser ut eller tänker som dem.

Vi undervisar våra barn i varenda skola i Sverige om det. Vi minns det varje år under Kristallnatten. Vi påminner oss själva att ständigt säga ”aldrig igen” när vi pratar om Förintelsen.

Men sen kommer dessa bekvämt ängsliga människor, som inte är några supporters av nazism, men som någonstans under sina liv tappat bort sin ryggrad och tycker att lite nazism väl inte kan skada någon?

Ja. Jag pratar om Almedalen. Och jag pratar om Bokmässan. Och jag pratar om ängslisa arrangörer som fegt gömmer sig bakom begreppet ”yttrandefrihet” i ett försök att dölja att de inte vågar bestämma sig. Gud förbjude att tvingas göra något så hemskt och drastiskt som att ta ställning mot nazism.

Nu pågår debatten för fullt om hur de ska kunna hindras, men vi är många som har skrivit om hur nazisternas närvaro hotar oss personligen även tidigare. Då var det inte många som lyssnade.

Jag tror att de arrangörer bakom Almedalsveckan och Bokmässan som inte klarar att ta ställning inte ingår i den ”målgrupp” som i första hand utsätts för nazisters hat och hot. Varför ska de då göra det jobbigt för sig? Deras rättigheter inskränks inte, deras rörelsefrihet begränsas inte. Och när de väl ändrar sig är det för att också de börjar känna hotet och otryggheten. Då är det inte längre ”bara” vi.

PRESSRELEASER

från Cision

Sök på Politism.se