Stäng
blog-header
januari 9, 2014
Mohammed Ryback, bloggare

Det du aldrig säger – om perspektiv i den offentliga debatten

Hos dig finns ett privilegium att inte ”förstå” – och genom det här oförståendet lägger du ansvar på mig som drabbas, i stället för på dig, som drabbar mig. När jag drabbas av dina uttalanden – dina påståenden, fördomar och din människosyn – ”förstår du inte”.

Du ”förstår inte” hur jag kan ta åt mig eftersom du kanske har en syster som jobbar som lärare i Husby. Du säger att ”det var synd” eller ”beklagligt” att jag ”uppfattade” det som rasistiskt när du sa du ville inte ha ”negermusik” i din skola.

Du säger gärna att det var ”olyckligt formulerat” eller ”taget ur sin kontext” och du lovar att du ska ”titta närmare på det”. Du säger du har en vän som är som jag som ”minsann inte alls tar åt sig”, så varför gör jag det?

Du säger att jag ”spär på” ett ”vi och dom”. Du säger att det är ”yttrandefrihet” att min kritik är ”krav på censur”. Att det är min kritik som ”bidrar” till att SD blir starkare.

Du säger att jag är ”andra generations invandrare” och du säger att jag är ”av utländsk härkomst” eller ”nysvensk”. ”Babbe” eller ”laserturk”. Samtidigt skryter du om din ”färgblindhet”. Du säger det är viktigt med ”god ton”. Men jag har aldrig hört dig säga något gott. Du säger så otroligt mycket men aldrig ”förlåt”.

Sök på Politism.se