Stäng
blog-header
februari 26, 2015
Mohammed Ryback, bloggare
Foto: SVT

Det är vi som gör det lätt för gärningsmannen i Uppdrag Granskning

I går i Uppdrag Granskning handlade det om våldtäkt på nätet.

Programmet visade på rättsväsendets generella slapphet när unga tjejer tvingas till sexuella handlingar på nätet genom hot.

Det börjar som en oskyldig chatt med vanliga frågor som”Hej vad heter du?”, ”Hur gammal är du?”och ”Är du singel?” Sen frågar gärningsmannen flickorna om de inte har en bild de kan skicka på sig själva, en bild i bh och trosor, eller helst en nakenbild.

När offren skickar bilden börjar gärningsmannen hota dem, säger att han kommer att skicka bilden till offrens vänner och familj om hon inte skickar fler och fler bilder.Bilderna blir grövre och gärningsmannen kräver efter ett tag att de utför sexuella handlingar. Det fortsätter hela tiden att trappas upp med nya hot om att sprida bilderna om gärningsmannen inte får fler, och grövre bilder.

Jag satt tillsammans med min fru och kollade på Uppdrag Granskning.

Min första instinktiva reaktion var ”fan vad jag hade blivit arg på mina döttrar om de hade skickat nakenbilder till en främling på nätet!” och”hur dum kan man vara som skickar nakenbilder till en okänd man?”.

Men då slog det mig att gärningsmannen är en del av oss och att han har nytta av oss.

Hans synsätt på kvinnor är samhällets synsätt på kvinnor och han utnyttjar att det synsättet finns. Offren vet det också.

De vet att samhället kommer att lägga skulden på dem, att föräldrarna kommer bli arga på dem. De vet att de kommer bli stämplade som slampor, horor eller orrar om bilderna kommer ut.

Offren skuldbelägger sig själva för att samhället skuldbelägger dem. Det innebär att vi just nu har mer gemensamt med gärningsmannen än vad vi har med offren.

Frågan är om vi kommer göra något åt det?

PRESSRELEASER

från Cision

Sök på Politism.se