Stäng
blog-header
december 12, 2013
Mohammed Ryback, bloggare
SD kommer inte åt Mohammed Ali. Foto: Jens Nordström

Det är fortfarande mina döttrar mot samhället

Jag är en person som upplevt rasismen i olika former. Allt ifrån det smygrasistiska till de klassiska ”jag är inte rasist, men…”-kommentarerna. Skinheadsgäng, medier, de flesta politiska partier i riksdagen, på arbetsplatsen, på högskolan. Så jag kan konstatera att det inte är ett individuellt problem utan ett strukturellt.

I dag har vi folkvalda politiker och högt uppsatta chefer som skriver och sprider hat och hot mot icke-vita och oliktänkande. En av Sveriges mest folkkära artister tvingas visa upp sitt pass och bedyra sin kärlek för Sverige. Som något slags bevis för att även han är svensk.

Vi har politiker som hittar på konspirationsteorier om muslimer för att dessa fått en plats på riksdagslistorna. En av landets största tidningar upplåter annonsplats åt rasistisk propaganda.

Det här problemet kom inte med Sverigedemokraterna. Och det kommer inte sluta när SD är borta.

Rasismen är mycket större än SD.

Jag bävar för den dag då jag ska behöva ge mina döttrar de verktyg de behöver för att analysera och konfrontera rasismen. Så att de ska ha någon som helst chans mot dessa politiker, dessa tidningar och dessa chefer.

Det är mina döttrar mot politiker.
Det är mina döttrar mot medierna.
Det är mina döttrar mot cheferna.

Det är en livslång kamp att stå emot människors tankar och idéer för att man anses mindre värd. Och ännu värre när dessa människor ofta har toppositioner i samhället. Det är David mot Goliat.

Därför är det viktigt att till exempel demonstrera på lördag. För att visa att vi inte accepterar det samhälle som nu har blivit.

För att jag, och många andra som mig, inte ska behöva ta det där samtalet med våra barn i framtiden. För att det ska vara en självklarhet att de ska ha samma rättigheter och förutsättningar som alla andra.

PRESSRELEASER

från Cision

Sök på Politism.se