Stäng
blog-header
mars 12, 2015
Mohammed Ryback, bloggare
Roligt att garva åt? Foto: Pontus Stenberg / TT

Bakom fritösskämten finns en underliggande misstänksamhet

I början av veckan kom uppgifter om att moskébranden i Eskilstuna kan ha orsakats av en fritös. Många kände sig lättade över att det var en fritös och inte en nazistisk organisation som stod bakom attacken.

Andra tog chansen för att dra skämt om själva branden nu när det visade sig att det var just en fritös. Moderatpolitikern Hanif Bali var snabb med att håna de människor som deltog i fackeltåget och skrev att de gått i ett fackeltåg mot en fritös?

Hö hö hö hö.

I sociala medier kunde man läsa att skämten om fritösen skulle ses som ett bevis på att man aldrig ska dra förhastade slutsatser.

Det var som om de rapporteringar om det dussin attacker mot moskéer runt om i Sverige inte ägt rum, som om de många hatbrott muslimer utsätts för ute i samhället inte är på riktigt eller som att islamofobin i Sverige och Europa är något man hittat på.

Samma diskussioner fördes även förra året när en muslimsk kvinna misshandlades. Misshandelns uppmärksammades genom kampanjen ”hijabuppropet” – och genast var det många som ifrågasatte hela misshandeln. Vissa påstod att hon ljög och att det nog var hennes muslimske man som misshandlat henne egentligen.

Man brukar säga att det bakom varje skämt ligger ett visst mått av allvar och bakom de här skämten om muslimers utsatthet finns en underliggande misstänksamhet.

En misstänksamhet om att man överdriver attacker och att man överdriver rasismen.

Muslimers rädsla och oro var inget man fäste vikt vid, i stället var det något man hånade och förlöjligade.

Det ironiska är att dagen efter alla “roliga skämt” gick Eskilstunapolisen ut och tillbakavisade uppgifterna om fritösen. Det finns inget som tyder på att fritösen orsakade branden.

Kritiken om förhastade slutsatser känns helt plötsligt befogad.

PRESSRELEASER

från Cision

Sök på Politism.se