Stäng
blog-header
oktober 10, 2013
Mohammed Ryback, bloggare
Det krävs för lite av den som kallar sig antirasist. Foto: Patrick Sörquist/Scanpix

Antirasismen räcker inte till

Jag är inte antirasist längre.

För antirasister i dag gör mig förvirrad. Antirasismen säger mig ingenting. Den sägs vara till för mig, men är ändå så långt borta ifrån mig.

I dag är alla antirasister i Sverige och antirasism är ett urvattnat begrepp. ”We shall overcome”-ploj.

Ribban har satts alldeles för lågt när till och med Sverigedemokraterna kan känna sig hemma under begreppet antirasism, vilket hände när de tillsammans med andra partier sponsrade ett idrottsevent under parollen “Ge rasismen rött kort!”. Och vi ska inte glömma deras “nolltolerans” mot rasism.

Jag vill inte ha “antirasister” som inte ställer tillräckligt höga krav på samhället. Det är inte fattiga, etniskt svenska ungdomar som stöttar SD som jag är rädd för. Jag är rädd för arbetslösheten i förorterna, diskrimineringen, sämre utbildning, fysisk och psykisk ohälsa som drabbar förortsbor.

Jag är rädd för att mina grundläggande rättigheter nekas i form av utbildning, vård och boende. Det är rasism. Men var är antirasismen? Var är antirasismen när skattepolitiska frågor förs? Var är antirasismen som granskar polisens arbetsmetoder? Var är antirasismen som ställer makthavare till svars och kräver politiska reformer? Var är antirasismen i bostadspolitiken? Var är antirasist-certifieringen, likt hbt-certifieringen?

Ingen pratar om hur grundläggande rättigheter fråntas oss men alla pratar om hur vi måste integreras.

Integration är nonsens. Enskilda proffstyckare är nonsens. Journalistkändisar och ledarskribenter är nonsens. Ändå lägger majoriteten av antirasister sin energi på dem.

Vill du ta tag i den verkliga rasismen? Nöj dig då inte med att vara antirasist.

Sök på Politism.se