Stäng
blog-header

Sponsrat innehåll

februari 19, 2018
Kommunal, facket förklarar

I valet 2018 måste fackföreningarna stå enade

1900-talet var socialdemokratins och fackföreningarnas århundrade i Europa.

Tillsammans med liberalerna införde man först demokratin och den allmänna rösträtten, sen etablerade man principen om full sysselsättning som övergripande mål, därefter byggde man samhällen i syfte att nå detta mål.

Sverige gjorde man det mest grundligt och också med bäst resultat. Man segrade här så fullständigt att även de borgerliga regeringarna 1976-1982 bedrev socialdemokratisk politik. Aldrig tidigare i historien hade löntagarna fått ut så stor del av de värden som samhällsekonomin producerade.

Mot slutet av seklet utsattes detta samhällsbygge för påfrestningar. Särskilt smärtsamt var att man förlorade striden om principen om full sysselsättning. Med inflationsbekämpning som överordnat mål kom också fackens ställning att sakta undergrävas allt eftersom arbetslösheten tilläts växa. Åter ökade arbetsgivarnas del av kakan.

Bildt-regeringen 1991-1994 markerar början på slutet för arbetarrörelsens hegemoni. Carl Bildts moderater stod här tydligt på arbetsgivarnas sida, inte på löntagarnas. Bildts regering hann dock inte åstadkomma så mycket eftersom man saknade förmåga att hantera den ekonomiska kris som samtidigt uppstod. Det blev därför Socialdemokraterna som under Ingvar Carlsson och Göran Persson fick ansvaret att lotsa in Sverige i den nya tidsåldern.

Under Göran Perssons år misslyckades socialdemokratin med att hitta sitt fackliga credo i denna nya epok. Fredrik Reinfeldt kunde därmed genom några enkla grepp och positionsförflyttningar vända svensk politik upp och ned. Reinfeldts strategi var helt enkelt att sluta fokusera på arbetsgivarna och i stället lyssna på tjänstemännen i TCO- och SACO-förbunden. Därmed förborgerligade man stora löntagargrupper som tidigare varit socialdemokrater. Man lyckades samtidigt avpolitisera dessa tjänstemäns fackliga organisationer. I dag finns därför inget tjänstemannaförbund med partipolitisk koppling och de som jobbar där har lika ofta röd som blå partibok. Oviljan att ta ställning i politiska frågor är stor.

Denna förhistoria är helt nödvändig när vi betraktar upptakten inför årets riksdagsval. För spelplanen är nu samtidigt gammal och ny. Gammal såtillvida att Ulf Kristerssons moderater åter tydligt driver arbetsgivarnas politik: lägre löner, sämre anställningstrygghet, inskränkt strejkrätt, avskaffade arbetsplats- och skyddsombud, avskaffad avdragsrätt för fackföreningsavgift, mer företagande i välfärden. Men samtidigt ändå ny eftersom väljarna vant sig vid att det inte behöver finnas en motsättning mellan fack och borgerlighet och att tjänstemanna- och akademikerförbunden inte vill behöva välja sida.

Följer man Ulf Kristerssons moderater ser man att deras strategi är att skaffa sig ett demokratiskt mandat för att avveckla den svenska modellen. Man tänker göra det som Bildt-regeringen misslyckades med och som man tycker att Fredrik Reinfeldt inte vågade: att med hjälp av Sverigedemokraterna knäcka facket en gång för alla. Lönebildningen ska vara flexibel och ske lokalt säger man, men den fackliga fredsplikten ska vara central. Den svenska partsmodell som vi känner den blir därmed ett minne blott.

I detta landskap borde det inte vara svårt för samtliga fackförbund att ta ställning. Det räcker med att följa Unionens stridbare ordförande Martin LinderTwitter för att förstå att valet inte handlar om vilka partier som facken ska stödja utan om att det bara är vissa partier som stödjer facken. Valet 2018 har bara en facklig statministerkandidat och det är Stefan Löfven.

Jag hoppas så innerligen att jag inte vaknar upp den 10 september och ser Kristersson stå i Rosenbads pressrum och säga att ”nu ska vi genomföra vår reformagenda för Sverige”.

Men för att det inte ska hända måste hela fackföreningsrörelsen stå enade. För Sveriges löntagare och för den svenska modellen.

Oskar TaxénPressbild-oskar-taxenutredare på Kommunal.

Om bloggen

Här hittar du Kommunals experter. Vi älskar krispiga siffror, skarpa analyser och hårda fakta. Hos oss hittar du dom bästa argumenten i debatten med dåliga arbetsgivare och andra som vill försämra dina villkor

Sök på Politism.se