Stäng
blog-header

Sponsrat innehåll

oktober 9, 2017
Kommunal, facket förklarar

De borgerliga måste förmås återvända till den svenska partsmodellen

Politiker ska inte blanda sig i löneförhandlingar mellan fack och arbetsgivare. Det medger de oftast också själva. Insikten bottnar i erfarenheterna från den svenska 1900-talshistorien: statsminister Thorbjörn Fälldin (C) trasslade in sig i storstrejken 1980 – och misslyckades, Olof Palme (S) lurades 1985 till att försöka förhandla de statligt anställdas löner – och misslyckades, Ingvar Carlsson (S) försökte införa strejkförbud 1990 och fick på grund av detta avgå som statsminister. Rikspolitik och svenska löneförhandlingar går helt enkelt inte ihop.

Carl Bildts regeringsförklaring 1991 angav sedan den nya kursen: ”Statlig inkomstpolitik och ingripanden i avtalsrörelserna måste […] avvisas. Arbetsmarknadens parter måste själva finna formerna för en lönebildning som främjar ökad produktivitet, bättre konkurrenskraft och ökad sysselsättning.”

Denna linje blev sedan samtliga regeringars från och med 1991. Under dessa år visade också den svenska partsmodellen hur den klarade av att vända Sverige från kris till tillväxt. Medan politiken styrde sina konflikter åt annat håll kunde löntagarna se sina reala inkomster fördubblas.

Genom att gå till val på att höja lärarlönerna 2014 hamnade Socialdemokraterna olyckligt med handen i syltburken. Under den trassliga mandatperioden som följt har man lyckats reparerat skadan men i grunden var det ett felskär. Det blir nu särskilt tydligt inför nästa års val.

För i söndagens partiledardebatt handlade plötsligt allt om löner. M+C+L+KD+SD vill nu för det första lagstifta om lägre löner för ”enkla jobb”. Därutöver vill flera av de borgerliga partierna gå till val på höjda löner för poliser. Dessa två förslag vore att allvarligt störa partmodellens funktionssätt. För vad händer sen? Vilket parti plockar upp socialsekreterarnas löner, och sjuksköterskornas? Och brandmännens? Och barnskötarnas? Och officerarnas? Och, och, och, och. Det är ett snabbt sluttande plan där grunderna för hela partsmodellen snabbt eroderas.

Stefan Löfven markerade igår bra och tydligt mot de borgerligas förslag. Men det är lite som med tandkrämen: när frågorna redan är ute ur tuben är de svåra att pressa tillbaka. Det är helt enkelt svårt att få väljarna att förstå hur lönebildningen fungerar och att se hur alltsammans handlar om en balans mellan olika intressen som, när den rubbas, kan få dramatiska konsekvenser.

Jag är mot denna bakgrund allvarligt oroad inför nästa års valrörelse. Jag hoppas för min del att de borgerliga partierna förmås återvända till den svenska partsmodellen. Det är bråttom för samtliga fack och arbetsgivarorganisationer att förklara för partierna att de måste byta spår innan utspelen har hunnit växa fast i vallöften som sedan riskerar att bli verklighet.

Oskar Taxén, utredare på Kommunal

oskar

Om bloggen

Här hittar du Kommunals experter. Vi älskar krispiga siffror, skarpa analyser och hårda fakta. Hos oss hittar du dom bästa argumenten i debatten med dåliga arbetsgivare och andra som vill försämra dina villkor

Sök på Politism.se

KOMMENTARER

Visa fler