Stäng
blog-header
juni 14, 2017
Kawa Zolfagary, bloggare
Foto: Hasse Holmberg / TT

Värderingskriget har trappats upp

Högern håller på ett sätt på att förlora kampen om ekonomin. För nedskärningspolitik är inte tilltalande längre, och det är allt svårare att argumentera för åtstramning och besparingar. Därför vill de desperat flytta fokus till ”värderingar” i stället. Om detta skrev jag förra året, och ett år senare kan vi bara konstatera att värderingskriget trappats upp.

En av högerns mest uppskattade och tongivande personligheter är Svenska Dagbladets ledarskribent Ivar Arpi. Jag har granskat alla texter han skrivit i år, från den 30 januari till den 12 juni, och kategoriserat vilka ämnen de handlat om. Av 54 texter är det förvisso tolv som har ett tydligt fokus på ekonomi, men av dessa tolv texter handlar sju om ”invandringens kostnader” eller annat som Ivar Arpi kopplar till migration.

Totalt har 25 av hans 54 texter huvudfokus på invandring och integration. Det finns en tendens hos honom att stoppa in invandring i texten vid varje tillfälle, oavsett artikelämne. I en text där han kritiserar att en kommun hyr ut hamnplats åt Ryssland flikar han in att regeringen vill ”tvinga kommuner att ta emot flyktingar”. Räknar vi mindre konservativt kommer han in på invandring eller integration i närmare 80 procent av sina texter.

Arpi bär såklart inte ensam ansvar för detta skifte, så starkt är inte hans inflytande. Andra tyckare och politiker till höger, som Göteborgs-Postens politiska redaktör Alice Teodorescu, bidrar också.

De är tydliga representanter för en ny slags höger, som är mer konservativ och mer nationalchauvinistisk. På många sätt lik Sverigedemokraterna, eller Moderaterna innan Fredrik Reinfeldt. Det intressanta med just Alice Teodorescu och högerns nya värderingsfokus är att den skär politiken i nya ledder. Den kan till exempel leda till att Teodorescu som själv har en djup avsky för kommunister faktiskt ändå kan anlita just en uttalad kommunist som Malcom Kyeyune som ledarskribent, utan att någon i nyhögern verkar protestera. Så länge värderingar snarare än ekonomiska teorier stämmer överens märks inte den avgrundsdjupa klyftan dem emellan.

Tydligast blir förändringen om man ser bortom de publicerade texterna och tar en titt på vad de olika aktörerna publicerar i sociala medier. Ledarskribenter och högerpolitiker har ett enögt fokus på just ”svenska värderingar”, invandring och kriminalitet. Det som vanligtvis varit extremhögerns fokus har anammats, förmodligen i hopp om att desarmera de bruna och värva deras väljare. En strategi som hittills inte fungerat utan istället gett extremhögern mer makt och inflytande. Likväl fortsätter nyhögern och dess representanter.

Det är lockande att möta dem i en kamp om värderingar. Nyhögern pratar just nu mycket om hur vi i Sverige är jämställda och att invandrare då måste anpassa sig till oss. Samtidigt har högern en historia av att ha bekämpat varje reform som främjat just jämställdheten. De har länge motverkat feministisk politik och bekänner sig enbart till den i namn och aldrig i praktik. Det är ungefär som Sverigedemokraternas strategi, genom att peka på några som är än värre så framstår man som bättre själv, i jämförelse med Saudiarabien är vi alla feministiska stjärnskott.

För att inte nämna nyhögerns hopp från liberalism till nationalism. Grunderna för vad som gör Sverige till ett fantastiskt land är det arbetarrörelsen som stått för. Sverige är exemplet på vad som händer när arbetarrörelsen får göra praktik av sin politik. Vi byggde vad som utan tvekan är ett av världens bästa länder, med vår välfärd och välstånd. På varenda punkt har den nationsvurmande högern kämpat med näbbar och välmanikyrerade klor emot det som gör Sverige bra.

Men jag tror inte att det är en vinnande strategi att själva lägga allt krut på värderingskriget. För ekonomin har visat sig vara deras svaga punkt. Det är där vi ska trycka.

De vill fortsätta sänka skatten för de allra rikaste, de vill fortsätta låta riskkapitalister suga ut skattepengar ur välfärden, de vill fortsätta privatisera sjukhus och låta våra barns utbildning styras av privata företag med enbart vinst i tanken. Det är inte en modell som de flesta svenskar vill ha, oavsett vilka värderingar nyhögern påstår att de bär på.

Om bloggen

Kawa Zolfagary är frilansskribent, författare och kommunikatör och skriver om samhällets stora konflikter på ett sätt alla kan förstå.

PRESSRELEASER

från Cision

Sök på Politism.se

KOMMENTARER

Visa fler