Stäng
blog-header
augusti 7, 2015
Kawa Zolfagary, bloggare
Vågar du sätta din fot i Förorten? Foto: Per Larsson / TT

Välkommen till förorten

Årets hetaste plats 2015 måste väl ändå vara Förorten.

Alla snackar om den!

Hade Förorten varit en glass hade den haft ett insinuant namn som ena sidan kallat rasistiskt, den andra sidan försvarat och ett tredje gäng som konstant sitter vid sidlinjen hade ropat ”Har ni inget bättre för er? Det svälter faktiskt folk i Afrika!” in mot planen.

Förorten är en magisk plats som kan vara precis var som helst, fast det är nästan alltid en stadsdel i Stockholm av någon okänd anledning. Okej, i ärlighetens namn vet vi alla vad den anledningen är. Det är för att det trängs en massa journalister i Stockholms innerstad som alla drömmer om att göra utrikesreportage från krigsdrabbade länder men som inte vågar sig längre än tunnelbanans blå linje mot Akalla. Hade inte Rosengård legat så centralt hade det också kallats för Förorten, gällande för all Förort är att geografisk plats för stadsdelen inte spelar lika mycket roll som vilken geografisk plats stadsdelens invånare härstammat ifrån.

Det är mer sällan någon refererar till Bromma som Förorten, trots att Bromma uppfyller alla krav. Kanske för att det är en förort och inte en Förort med stort F, där F står för ”Fattiga” eller ”Folk som ser utländska ut” eller ”Fyfan, har ni inte tio olika apotek och sushiställen? Det har vi här i Danderyd”. Ordet har gått från att beskriva ett område i utkanten av en stad till att stå för ett så kallat invandrartätt område.

För låt oss vara helt ärliga, du säger förort, men du menar inte en förort, bara ett område som ser ut som någonstans där invandrare bor. Precis som du säger invandrare, men du menar inte någon som migrerat, bara någon som ser ut som du tycker invandrare ser ut.

När jag flyttade till en Förort så blev alla möjliga i min omgivning plötsligt oroliga för mig. De frågade med sänkta röster om det verkligen var tryggt, som om Förortspöket i form av Paolo Roberto från Stockholmsnatt skulle ge dig en roundkick om du snackar skit om vissa stadsdelar.

Denna rädsla för Förorten beror på två saker, som jag ser det. För det första handlar det om att det under många år pågått en massiv kampanj i media som målat ut Förorten som ett livsfarligt ställe där massa fattiga invandrare mördar varandra i knarkaffärer. Se på lavinen av debattartiklar om Förorten som kommit i år bara, de målar upp en bild av områden som är hårt kontrollerade av religiösa fundamentalister där kvinnor och HBTQ-personer saknar rättigheter. Skitsamma om kriminaliteten är lägre än i många andra rikare och vitare stadsdelar eller om problemen med sexism och HBTQ-fobi även återfinns i allt från Eskilstuna till Piteå. Det är helt enkelt mycket mer läskigt när någon blir slagen i Rinkeby, inte lika skrämmande om det händer utanför Förorten.

Vilket för mig in på det andra skälet till att ni är livrädda för Förorten. Det handlar om oss, vi som bor här som ser ut som vad ni kallar för invandrare. Ni bor nämligen inte här med oss, eller rättare sagt: ni bor ingenstans där vi bor. Ett av de största skälen till segregationen i Sverige är att vita flyttar från områden när andelen utomeuropeiska invandrare (eller de som ser ut att vara det) är uppe i SKYHÖGA 3-4 procent. Låt oss bryta ner det så alla förstår, säg att det bor 100 personer i mitt trapphus, det räcker alltså med att en enda familj som ser ut att komma från ett land där solen skiner mer än en gång var tredje decennium flyttar in för att alla vita i trapphuset ska packa ihop sin fisk och potatis och rökelsen de köpte under sin Jag-fann-mig-själv-resa till Indien och köpa bostadsrätt i Midsommarkransen. Ni bor inte här, ni vill inte bo här och ni är livrädda för de som bor här. För att vi ser ut som vi gör.

Förorten är inte Mordor, det bor inga hemska monster här som äter upp dina blonda barn. Men det är inte heller ett förtrollat land där allt är fint och vi samlas på torget för att grilla kebab och äta baklawa. Förorten är fattig, vi saknar mycket av den grundläggande service och de institutioner som är nödvändiga för att en stadsdel ska fungera optimalt. Husen är gamla och behöver renoveras. Folket som bor här tillhör i många fall utsatta folkgrupper och har längre till arbetsmarknaden. Det finns problem, men inte på den nivå som skräckrubriker och debattartiklar vill få det till. Jag tänker stanna här och kämpa för att Förorten ska nå sin fulla potential.

Varken religiösa fundamentalister, högerextremister eller innerstadsjournalister kan jaga mig härifrån.

Om bloggen

Kawa Zolfagary är frilansskribent, författare och kommunikatör och skriver om samhällets stora konflikter på ett sätt alla kan förstå.

Sök på Politism.se