Stäng
blog-header
augusti 21, 2017
Kawa Zolfagary, bloggare

Vad säger ”Gör Donken” om vår syn på integration?

Få har kunnat undkomma McDonalds senaste reklamkampanj, Gör Donken, där ett jobb på McDonalds jämförs med lumpen. I många reklamfilmer avbildas ett McDonalds-jobb med en slags ritual av mognad, där man lär sig om snabba beslut, ledarskap, att jobba under press och växa som person.

På McDonalds hemsida visar sig däremot en ytterligare dimension av kampanjens mål, att som lumpen ska McDonalds agera som en integrationsagent, en mötesplats för människor från olika bakgrunder, som får lära sig att samarbeta och leva tillsammans. Ett bra exempel är filmen om Rina Mohammad, kurdisk flykting från Syrien som jobbar på McDonalds i Trelleborg. Rina, vars universitetsstudier i Syrien avbröts av kriget, talar om hur han lärde sig väldigt lite från SFI, men att han talar svenska varje dag på McDonald’s. Även efter att han börjar på universitet i Sverige vill han fortsätta jobba på McDonald’s, både för jobbet men också för vännerna han skaffat där. Den andra av totalt tre filmer handlar om Melos, flykting från Kosovo som nu arbetar som driftchef. Liksom filmen om Rina berättar denna reklamfilm en historia om McDonalds som en väg in för flyktingar till det svenska samhället.

Det finns mycket sympatiskt i denna satsning, samtidigt som det finns anledning att vara skeptisk. Inte för att ”Gör Donken” kommer göra så att vi får en McDonalds-armé i bästa cyberpunk-stil, utan snarare för att restaurangjobb är ett område där villkoren har varit under hård press från både företag och borgerliga politiker. Restaurangjobb i synnerhet har använts som slagträ av Alliansen, där den så kallade “dubbelstöten” påstods hota ungas chans till arbete. Inför förra valet gick snabbmatskedjan Max ut direkt till sina anställda med budskap som antydde att deras arbetschanser var i riskzonen under en socialdemokratisk regering. Om vi då förväntar oss att integrationen av nyanlända ska ske i en sektor där det redan finns låga förväntningar på hur en arbetare ska behandlas, vad säger det om vår syn på integration?

Det är viktigt att vi kan hålla två tankar i huvudet här. Jobb i restaurangbranschen är ofta en ingång för unga in i arbetslivet och det är självklart bra för samhällsutvecklingen att unga har jobb. Även om McDonald’s har varit i hetluften tidigare så måste man våga ge dem en chans till upprättelse om de är villiga att ge sina arbetare genuint schyssta villkor. För det är en bransch som tyvärr på många sätt går i fel riktning.

Cykelbud som arbetar för Foodora och Uber Eats har fått lida under vedervärdiga arbetsförhållanden och Alliansen lägger förslag om att ge just unga och nyanlända 70 procent av sin ingångslön för att kunna öka anställningsgraden i servicesektorn. Samtidigt har vi en sjunkande ungdomsarbetslöshet i Sverige, den lägsta vi har haft sen 2003, så varför är vi just nu beredda att undergräva arbetsförhållanden, i jämlikhetens och integrationens namn?

Är verkligen lumpen, ett system där man förväntas lyda order, följa hierarki och arbeta under bitvis livshotande arbetsförhållanden den mest passande metaforen för vision av jobb inom servicesektorn? Har vi nu accepterat att restaurangbranschens jobb är hemska och underbetalda, men istället lyfts fram som karaktärsdanande och bra för integrationen? Om du inte kan få schyssta villkor och en lön värd din kompetens och hårda slit så kan du alltid vara glad över att du åtminstone fått chansen att lära dig ett nytt ord på svenska. Passa dig bara så inte det ordet är “lönedumpning”.

Om bloggen

Kawa Zolfagary är frilansskribent, författare och kommunikatör och skriver om samhällets stora konflikter på ett sätt alla kan förstå.

PRESSRELEASER

från Cision

Sök på Politism.se