Stäng
blog-header
september 23, 2018
Kawa Zolfagary, bloggare
Foto: Henrik Montgomery/TT

Sluta hoppas på de anständiga liberalerna

De av er som sätter ert hopp till Annie Lööf eller någon annan liberal när det gäller kampen mot högerextremismen kommer att bli oerhört besvikna.

Jag vet inte om det beror på att de rödgrönas självförtroende är fullständigt förbrukat eller om det är ren desperation, men ni måste omedelbart sluta hoppas på att högern kommer stå pall mot lockelsen från SD och börja bygga ett eget verkligt motstånd för framtiden.

Under valrörelsen såg jag hur väldigt många rödgröna hejade på både Liberalerna och Centerpartiet, som ”anständiga” partier, som vägrar samarbeta med sverigedemokrater. Nu när de har makten inom ett järnrörs avstånd så låter det annorlunda. Nu kohandlas det hejvilt med SD om vem som får bli vad, och på bekostnad av vem.

Låt oss reda ut några saker direkt. Anständighet är inte ett skäl till att inte samarbeta med Sverigedemokraterna. Det finns tusentals andra skäl, men att säga att det handlar om anständighet är förminskande och ämnar enbart att bre på bilden av att alla vi andra står på samma sida. Det gör vi inte. Det är inte ”Vi är 82 %” mot SD som vissa vill få det till. När det gäller kvinnors rättigheter, bekämpandet av klassamhället och att stoppa vinster i välfärden så står vi knappast på samma sida, vi ”anständiga”. Där har Sveriges höger mycket mer gemensamt med Sverigedemokraterna.

I dag verkar det räcka med att säga ifrån när Åkesson slänger ur sig något plumpt för att bli hyllad som en antirasistisk ikon. Är vi så svältfödda på antirasism från partiledarna att vi jublar över dessa smulor?

Det är ingenting nytt, samma jubel fick Fredrik Reinfeldt (M) för att han talade om öppna hjärtan. I dag ser många till honom som en anständig liberal, som vågade hålla antirasismens fana högt. Trams. Reinfeldts regering förde inte bara en politik som ökade klyftorna mellan fattiga (där utlandsfödda är överrepresenterade) och rika, han försvarade rasprofilering och Tobias Billströms många uttalanden. Hans och Alliansens antirasism fanns bara där när den inte kostade något, när de trodde att de kan vinna på den. Förutom att Reinfeldts regering förde en politik som ledde till att Sverigedemokraterna växte så höll han själv knäpptyst om de rasistiska terrordåd som begicks medan han var statsminister. Inte en enda gång uttalade sig Reinfeldt om Peter Mangs terror. Nu kanske ni tänker att en statsminister inte kan uttala sig om allt som sker i landet, och det må vara så, men förklara då för mig hur han kunde anordna en presskonferens två timmar efter att ledaren för hans favoritfotbollslag avgått efter hot.

Vi är inte 82 procent, vi är så oerhört långt ifrån det. Sverigedemokraterna må vara exceptionella i sin rasism, men det betyder inte att alla vi andra står på samma sida. Den politik som högern står för försämrar inte bara möjligheter och villkor för de som har utländsk bakgrund i Sverige, den ger också skjuts till extremhögern. Jag tänker inte vädja till liberalers anständiga sida. Jag tänker bygga ett alternativ.

De ”anständiga” som inte kan stå ut när Centerpartiet och Liberalerna oundvikligen omfamnar SD är välkomna över då. Men lämna gärna era privatiseringar och nedskärningar bakom er innan ni kliver in.

Om bloggen

Kawa Zolfagary är frilansskribent, författare och kommunikatör och skriver om samhällets stora konflikter på ett sätt alla kan förstå.

Sök på Politism.se