Stäng
blog-header
februari 1, 2017
Kawa Zolfagary, bloggare
Skärmbild från "PK-mannen".

Lever PK-mannen som han lär?

En av de första sakerna jag fick höra när jag började sätta mig in i feminism var att jag, som man, inte borde försöka ta över ytor som kvinnor redan fanns i.

I stället borde jag använda det faktum att jag är man för att påverka ytor där kvinnor inte hade tillgång. Om man är lite konflikträdd eller inte helt trygg i var man står så kan det vara en hyfsat jobbig sak att göra. Men det är precis det Musse Hasselvall ger sig på i den nya TV-serien ”PK-mannen” som har premiär i kväll 22:00 i SVT.

Jag ska vara ärlig, efter det första avsnittet som handlade om machokultur kände jag att det var ett roligt men alldeles för grundläggande program. Det där, det är ju barnmat för mig. Jag har läst massa böcker och viktiga texter på ämnet. Sen kom andra avsnittet, som handlar om funktionsvariationer och jag började känna den där kaxigheten försvinna. Den ersattes av en hel del ny lärdom, saker jag inte tänkt på innan. Och på den vägen fortsatte det.

Över sex avsnitt lyckas PK-mannen på ett väldigt lättillgängligt sätt förklara alla möjliga normer, visa människorna som lever utanför dem och göra det hela utan att vara moraliserande. Det hela känns, i brist på bättre ord, äkta. Ett program som verkligen inte är till för den där övertygade skaran som har bokhyllan full av queerpolitiska serietidningar och böcker om vithetsnorm. Samtidigt lyckas det ta frågorna på allvar, vilket liknande program (Belinda Olssons ”Fittstim – Min kamp”, jag tittar på dig) inte alls har klarat av.

Visst, ibland känns det jävligt krystat när Musse börjar rabbla alla normer han uppfyller, jag har svårt för det där nästan koketterande sättet som sådant kan listas på, men sen är jag inte heller målgruppen. Det här är ett program för de som inte funderat kring detta, som behöver en grundkurs i allt det där snacket som PK-människor slänger sig med.

Om jag ska vara kritisk så är det en sak jag faktiskt störde mig på, och det är klass. Genomgående så lyfter Musse upp att han är medelklass när han rabblar normer, ingenstans kommer dock samtalet om klass. Inget avsnitt avhandlar hur fattiga människor förväntas klara sig i ett samhälle byggt för de övriga två tredjedelarna. Jag håller tummarna för att det blir en julspecial.

Om bloggen

Kawa Zolfagary är frilansskribent, författare och kommunikatör och skriver om samhällets stora konflikter på ett sätt alla kan förstå.

Sök på Politism.se