Stäng
blog-header
september 29, 2015
Kawa Zolfagary, bloggare
Du kanske lever längre om du har en bokhylla hemma? Foto: Fredrik Sandberg/TT

Jag vill inte dö ung och dum

Jag blir nervös av att umgås med akademiker.

Värst är det om jag besöker en högskola eller ett universitet, jag förstår förresten inte riktigt skillnaden mellan de två. I de rummen blir jag osäker, mitt självförtroende är som bortblåst. Det är inte akademikerna som personer som får mig att känna så, det är snarare vad de representerar. Något jag aldrig lyckades uppnå.

Jag klarade knappt gymnasiet, jag fick läsa upp mina betyg på Komvux. Efter det kändes högre utbildning aldrig som ett alternativ för mig. Jag spenderade runt åtta år i olika otrygga anställningar innan jag fick ett fast jobb. Med klassresan så kom nya bekantskaper, vänner som fixade diplom medan jag svarade i telefon på ett callcenter. Bekanta som har en fil.mag. där jag har minnen av lagerarbete. Det ger mig sån förbannad ångest att jag aldrig tog några högskolepoäng.

Det känns som ett enormt misslyckande.

Man kan undra varför det spelar så stor roll för mig i dag, när jag ändå lyckats ordna ett bra jobb trots min brist på utbildning.

Först och främst har jag en enorm respekt för bildning, på många sätt anser jag det vara meningen med livet att utforska och samla så mycket kunskap som möjligt. För det andra handlar det om mer än bara att hitta ett jobb eller att uppfylla mål för min egen självbilds skull. Det handlar om vad utbildning, eller bristen på sådan, innebär i klassamhället.

Det handlar om hur länge du lever. Människor med högre utbildning lever längre än de utan. Allra bäst klarar sig de med eftergymnasial utbildning. Skillnaden i livslängd mellan de som har kort och lång utbildning är omkring fem år. Har du högre utbildning får du bättre vård och klarar dig oftare undan sjukdomar, det gäller allt från att få rätt cancervård till att inte dö i hjärtsjukdomar.

Ännu värre är det om du är lågutbildad och invandrare, två rutor jag kan kryssa i. Men det handlar inte bara om hälsa, det handlar också om arbete. Med högre utbildning kommer högre inkomst, bättre arbetsmiljö och goda arbetsvillkor.

Rent konkret kan det sammanfattas såhär, skillnaden i livslängd mellan en högutbildad i Danderyd och en lågutbildad i Vårby är 18 år. 

Det är inte mitt liv det handlar om, det är också mina framtida barn som påverkas. Det finns flertalet studier som pekar på att om föräldrarna har högre utbildning så ökar chansen att barnen också får det. Arbetarklassens barn går sällan vidare till högskolan. Men redan innan högre utbildning kommer in i bilden har barnen påverkats, för vill du ha goda resultat i skolan så ska du se till att ha utbildade föräldrar som bor med andra som tillhör medelklassen och uppåt.

Segregationen av lågutbildade, utlandsfödda och låginkomsttagare bidrar alla till att barnens resultat i skolan försämras. Jag råkar bo i ett område som uppfyller många av de där sakerna och mycket riktigt så är även medellivslängden lägre här än i de flesta andra närliggande kommuner.

Jag vill inte leva i ett samhälle där barns livslängd påverkas av vilken utbildning deras föräldrar har.

Individuella klassresor kommer aldrig vara en lösning, för även om jag skaffar mig den där utbildningen till slut så kommer mina grannar inte att lyftas. Det måste vara något vi gör gemensamt, en samhällsreform. Och vet ni vad, vi behöver bildning för att åstadkomma det. Vi behöver experterna, professorerna, de som tagit fram alla dessa studier jag läst om hur klass och utbildning hör ihop.

Samma tanke som för över hundra år sedan ledde till grundandet av Arbetarnas bildningsförbund gäller än i dag. Kunskap och bildning är en avgörande del av vår befrielse från klassamhället.

Om bloggen

Kawa Zolfagary är frilansskribent, författare och kommunikatör och skriver om samhällets stora konflikter på ett sätt alla kan förstå.

Sök på Politism.se