Stäng
blog-header
augusti 22, 2017
Kawa Zolfagary, bloggare
"Om det flyter, låt det flyta." Foto: Maja Suslin/TT

Jag fucking hatar vänsterns kollektiva ångest

Att vara vänster i Sverige är att aldrig få skämta, att kunna dra till med ordet problematiskt snabbare än Lucky Luke drar sin revolver och att konstant ha magont över dagens orättvisa (läsk ingår ej). Det är en nidbild som tyvärr är mer sann än många vill tro.

Det känns som om att vi alla går runt med någon slags kollektiv ångest och skam. Jag har tappat räkningen på antalet vettiga människor som känt att de måste påpeka för mig hur de är dåliga som råkar vara ljushyade, män eller medelklass. Istället för pepp och framtidsoptimism försöker vi väcka engagemang genom att bygga emotionella skuldberg och privilegiepyramider. Det är kanske den mest ohälsosamma grunden för engagemang som finns.

Redan nu kan jag höra många av er protestera. Men det där är ju inte vänstern, det är identitetspolitiken! Visst, men problemet fanns långt innan ”identitetspolitiken” blev en grej. Det minns särskilt vi som var med på Ung Vänster-möten innan Reinfeldt blev statsminister och du fick ditt politiska uppvaknande. Fråga valfri unge som kom från en medelklassfamilj om hur mycket hen fick skämmas över det. Och det är inte bara att vi ska vara såååå medvetna om hur privilegierade vi är. Vi ska också kokettera med det. Jag vet, jag är man och därmed ett patriarkalt svin. Vet ni vad en flagellant är? Slå upp det i en ordbok, du borde hitta förklaringen bredvid en bild på en vit cisman med en latte i ena handen och en piska i den andra.

Jag vill bara ha kul, vara mänsklig och fela utan att det blir en calloutpost i nån Facebookgrupp och att samhället omdanas i progressivt och socialistiskt manér, är det för mycket begärt?

Det finns en oerhörd potential för positiv gemenskap och humor hos de progressiva som jag tror vi går miste om i jakten på ofelbarhet. Jag tycker inte vi ska ursäkta allt, men jag tycker att ramarna ibland är för snäva och distansen obefintlig. Repetera för er själva, det är en människa och inte en perfekt varelse jag talar med. Vi gör fel medan vi lär oss. Ställ också frågan, hur når jag fler på bästa vis? Piskan fungerar sällan så bra som det känns i stunden.

Och om det är någon högermänniska som läser detta och skrattar lojt över vänstern så vill jag bara säga detta: Ni har alla reducerat er själva till en skränande hord grinollar med näsan så långt upp i Sverigedemokraternas röv att det bruna där inne färgat av sig på all politik ni för. Dessutom har ni aldrig varit roliga och er gemensamma kulturella bedrift kulminerade som bäst i Mange Schmidts plåga till vallåt.

Om bloggen

Kawa Zolfagary är frilansskribent, författare och kommunikatör och skriver om samhällets stora konflikter på ett sätt alla kan förstå.

PRESSRELEASER

från Cision

Sök på Politism.se