Stäng
blog-header
februari 16, 2018
Kawa Zolfagary, bloggare
Foto: isabell Höjman/TT

Jag fucking hatar swishpopulismen

Sveriges enskilt största biståndsprojekt just nu bedrivs via swishdonationer till konservativa opinionsbildare långt ut på högerkanten. SIDA skulle imponeras av hur effektivt insamlingarna bedrivs och hur mycket av pengarna som hamnar direkt i fickan på den tilltänkta mottagaren. Mindre imponerande är det som produceras av de swishtiggande ilskna populisterna.

Förr räckte det med att sitta i en bil och hysteriskt gorma om att Stefan Löfven (S) bär ansvaret för att något halvtaskigt hänt i en avkrok på E20 norr om Eskilstuna. Eller att blogga utan insyn, insikt eller intellekt om hur en bråkdels bråkdel av en kommuns skattemedel eventuellt gått till en knypplingsförening med en muslimsk ordförande för att stålarna skulle flöda in från varenda anonym rassetwittrande galning med lika mycket källkritik som ett femårigt dagisbarn som får se mig trolla bort tummen för första gången.

Nuförtiden krävs det lite mer än så. Ann Heberlein, Moderaternas nya stjärnskott, bryter ny mark genom att lyckas dra in över 160 000 kronor via Kickstarter till en bok om hur våldtäkter och kultur hänger ihop. Hon hade dessutom tänkt kartlägga förövarnas etnicitet. Ni vet, sånt man har i bokhyllan bredvid Läckberg och Dan Brown. Tyvärr tyckte Kickstarter att projektet inte riktigt var något de ville förknippas med så de stoppade hennes insamling. Något som ledde till det enskilt största rekordet i felanvändning av ordet censur sen Tintin flyttades tio meter på Kulturhuset.

Rena rama guldgruvan för Heberlein som nu tiggt in över en miljon i donationer till sin bok. Det enda som är bättre för plånboken än ett populistiskt insamlingsprojekt är ett stoppat populistiskt insamlingsprojekt (säg det fem gånger snabbt). Tyvärr verkar det nu ha blivit dålig stämning inom ytterlighetshögern då Heberlein tycker att det inte är fruktbart att prata om hur ras och våldtäkt hänger ihop. Aldrig går det att göra alla glada.

Det är egentligen rätt smart att bli en swishpopulist. Man fattar varför så många halvkassa tyckonomer sadlar om och börjar producera genushatande podcasts och krönikor på tidningar som de tidigare kallat för rasistiska. Det verkar onekligen löna sig. Något jag solklart är avundsjuk på, jag önskar att vi till vänster var lika benägna att hylla och heja på de egna.

Kanske är det därför jag fucking hatar swishpopulismen, för att jag är avundsjuk. Antingen det – eller för att de spär på hat i en tid då sådant kan leda till mordbränder, misshandel och terrordåd för att det får deras telefoner att vibrera av extas när swishappen går varm.

Om bloggen

Kawa Zolfagary är frilansskribent, författare och kommunikatör och skriver om samhällets stora konflikter på ett sätt alla kan förstå.

PRESSRELEASER

från Cision

Sök på Politism.se