Stäng
blog-header
oktober 28, 2015
Kawa Zolfagary, bloggare
Christer Sandelin har inget med det här inlägget att göra. Jo lite. Foto: JONAS EKSTRÖMER / TT

Jag fucking hatar främlingsfientlighet

Stoppa cirka alla pressar i världen!

Nej, det här handlar inte om att jag har ett problem med främlingsfientlighet, det handlar om att jag inte gillar ordet främlingsfientlighet.

Ännu en text som ordrunkar nåt oviktigt i antirasistiskt syfte? Kanske ska vänta med att sätta igång pressarna igen. Fast jo, det här stör mig faktiskt och det finns ingen som kan stoppa mig från att skriva om det. Här är mina skäl till varför begreppet främlingsfientlighet är mer värdelöst än min lägenhet efter den kommande bostadskraschen.

Främlingsfientlighet, att en är fientlig emot främlingar. Handen på hjärtat, vilka förutom små barn, ännu mindre hundar och äldre män som bor i läskiga stugor mitt ute i skogen är egentligen rädda för främlingar? Det är väl knappast så att det går runt massa människor som är extremt arga på alla de inte känner? Nu kanske någon invänder att det inte handlar om främlingar utan att man är fientlig mot det främmande. Visst, men då undrar jag vad som definieras som främmande. Hur kommer det sig att ”främmande” i det här sammanhanget bara råkar sammanfalla totalt med vilka som utsätts för rasism?

Det här är inte medeltiden, även om vissa politiska partier för tankarna till häxbränningar och korståg, personer som jag borde inte anses som något främmande. Förresten var vi, personer som jag, inte ens främmande för svenskar innan globalisering och lågprisflyg. Redan på vikingarnas tid hade man handel med mellanöstern. Och Gustav II Adolf hade en hovstallmästare som var iranier. Kul grej: Hovstallmästaren hette Abdollah Esfahani men bytte namn till Thure Spahandelin när han kom till Sverige och därmed påbörjades en lång tradition av iranier som byter namn för att ha en bättre chans på svensk arbetsmarknad.

Den som utsätter mig för ”främlingsfientlighet” vet ofta inget om vem jag är, de vet inget om min förmodade kultur, ibland vet de inte ens vad jag heter. Ändå blir jag främmande i detta sammanhang. Om man inte vet något om vem jag är som person, hur kan man då kalla mig främmande? Vad finns kvar att betrakta som främmande? Jo, mina yttre egenskaper. Det som gör mig till en främling värd fientlighet är mitt svarta hår och min mörkare hy. Har vi inte ett ord för det redan?

Främlingsfientlighet är bara ett sätt för den mellanmjölksdrickande och konflikträdde att undvika att kalla saker för rasism. I Sverige är det värre att kalla någon för rasist än att vara rasist. Därför hittar vi på alla möjliga omskrivningar och synonymer som ska vara mindre farliga. Främlingsfientlighet, invandringskritisk, högerpopulär. Människor tillskrivs egenskaper utifrån sitt utseende och behandlas därefter, konsekvenserna av ”främlingsfientlighet” är exakt samma som rasism. Ändå kräver vi i princip att någon börjar mäta skallar och bygger gaskammare innan vi – kanske – kallar dem för rasistiska.

Förresten, tror ni Christer Sandelin vet att hans namn härstammar från iraniern Thure Spahandelin? Välkommen till främlingsskapet, Christer.

Om bloggen

Kawa Zolfagary är frilansskribent, författare och kommunikatör och skriver om samhällets stora konflikter på ett sätt alla kan förstå.

PRESSRELEASER

från Cision

Sök på Politism.se