Stäng
blog-header
september 1, 2015
Kawa Zolfagary, bloggare
Foto: Farah Abdi Warsameh/AP/TT

Inte ett enda öppet hjärta i Danderyd

Det finns inte ett enda hem i Danderyds kommun som tar emot ensamkommande flyktingbarn.

I kommunen där Sveriges rikaste bor så har man inte hjärta att hjälpa de som behöver det mest. Kommunen har ett avtal med Migrationsverket om futtiga 19 platser för barn som flyr undan krig, men eftersom ingen av miljonärerna i Danderyd vill bidra på något sätt så tvingas kommunen i stället att låta barnen bo i andra kommuner. Åtta andra kommuner är det som tar på sig ansvaret som Danderyds rika och mäktiga försöker slippa undan.

När problemet uppmärksammades tidigare i år svarade Isabella Hökmark, moderat och tidigare ordförande i socialnämnden såhär:

”Jag tror att många i Danderyd jobbar mycket med karriär och betalning av hus. De har inte den tiden som krävs för att ta hand om ett flyktingbarn.”

Nog är vi rätt många som ”jobbar mycket med karriär”, vad nu det betyder, som har möjlighet att hjälpa barn som flyr från krig ändå. I mina öron låter det som en väldigt usel ursäkt, som att arbetarklassen och medelklassen inte jobbar hårt? Jag är helt säker på att bankdirektörerna och resten av Danderyds överklass har råd och kapacitet att hjälpa, de väljer helt enkelt att inte göra det för att det är bekvämare för dem att slippa undan.

De som inte vill ge flyktingar en fristad hellre än att låta dem dö brukar ofta tala om att fler måste dela på ansvaret. Konstigt nog är de alltid helt tysta när det gäller rika kommuner som inte lyfter ett finger för att bidra.

Likadant är det i den övriga retoriken. De som motsätter sig ett värdigt flyktingmottagande och en human asylpolitik sprider en lögnaktig bild om att Sverige tar ansvar för hela världen. Sanningen är att det är fattiga grannländer till krigsdrabbade stater som tar emot miljoner flyktingar, medan vi tar emot de få som överlevt en lång och livsfarlig flykt ända hit.

Vi kan fråga oss själva hur det kommer sig att det är så. Kanske handlar det inte alls om att alla ska bidra, utan snarare om att de inte vill att någon ska hjälpa, alls.

Om bloggen

Kawa Zolfagary är frilansskribent, författare och kommunikatör och skriver om samhällets stora konflikter på ett sätt alla kan förstå.

Sök på Politism.se