Stäng
blog-header
augusti 29, 2016
Kawa Zolfagary, bloggare
Johan Hakelius tycker att dagens unga är alldeles för lättkränkta. Foto: Yvonne Åsell/TT

I en värld av kränkta är den okränkte kung

Som av en slump publicerades två väldigt populära texter om kränkthet i landets kvällstidningar. Den ena, skriven av Andrev Walden hos Aftonbladet, handlar om att vi kanske inte är så lättkränkta som det påstås. Den andra, producerad av Johan Hakelius hos Expressen, påstår raka motsatsen och säger att dagens unga är alldeles för lättkränkta. Som Sveriges främsta expert på kränkthet tänker jag försöka reda ut vad som egentligen är sant.

Hakelius har grävt fram det gamla goda ”gubbe som klagar på unga”-kortet. Det har gynnat välbeställda äldre män i alla tider, ämnena varierar från att kids borde sluta spela datorspel till att de är bortskämda av alla möjliga skäl. Helst ska texterna vara fulla av buzzwords som ”curlinggenerationen”, ”helikopterföräldrar” och andra ord som signalerar hur högt stående den äldre herren är jämfört med skitungarna.

Här gör dock Hakelius en grav miss och tycker att sexuella övergrepp egentligen inte är övergrepp, utan bara ett resultat av att vuxna ”uppmuntrar tonåringars varje känsla av kränkthet”. Nu säger han det inte rakt ut, utan i klassisk högerspökestil insinuerar han det bara så att han kan backa och gömma sig bakom ett ”jag lyfte bara frågan”-försvar när skiten väl träffat blomstertapeten på ålderdomshemmet. Tyvärr finns det inte mycket substans bakom hans teori, men han får två bonuspoäng för att han lyckats klämma in en pokémonreferens för att få komma högre upp på ”Jag skrev den här texten en halvtimma innan deadline och hade slut på idéer”-skalan.

Andrev Walden lägger fram en egen teori som krockar totalt med Hakelius. Kort kan det sammanfattas så här:

Påståendet att ”alla” är så lättkränkta i dag förutsätter ju att något av följande är sant: 1) de blev inte kränkta förr eller 2) de blev kränkta men det hördes inte eller 3) de fanns inte.
Det tredje alternativet kan vi på goda grunder sortera bort direkt. Och eftersom det första förutsätter att mental sårbarhet är en plötslig kollektiv mutation (det kanske är mobilstrålningen?!) blir vi ju sittande med det andra alternativet.
De hördes inte.

Även om jag i stora delar håller med om den bild som Walden målar upp så måste jag tyvärr säga emot honom. De kränkta hördes, de har alltid blivit hörda. Problemet är att vi aldrig sett dem som kränkta. För vad skulle vi annars kalla de vuxna som blev fullständigt rasande av att Disney klippte om i en tecknad film, precis som de gör varje år? Hur beskriver vi personerna som inte kan låta bli att skriva mord- och våldtäktshot till unga tjejer som kallar sig själva för feminister? Går vi längre bak i tiden hittar vi samma gäng igen, kränkta bortom rimlighetens gräns över att kvinnor får rösta, arbeta eller klä sig som de vill. Idag, som alltid, sitter de i riksdagen och vill förbjuda kritiskt granskande media, abort och göra grova inskränkningar i alla möjliga mänskliga rättigheter.

Titta bara på Bert Åke Varg, som tycker att det är terrorism att sänka gränsen för vad som räknas som rattfylla på sjön. Är inte det att vara lättkränkt? Han fick inte bara en debattartikel i en av våra största morgontidningar, det gjordes dessutom en hel del uppföljningar i annan media. Han var kränkt, han blev hörd. Sen finns det såklart kränkt och kränkt. Det är en sak att bli kränkt över att kvinnor blir utsatta för sexuellt våld och övergrepp, det är en helt annan att bli kränkt över att samma kvinnor pratar om det som ett problem med män, och att de anmäler övergreppen.

Alltså, vi har alltid haft kränkta människor och de har alltid fått höras. Nu är det helt enkelt så att nya personer som tidigare tystats ner har större möjlighet att synas och höras, vilket får de gamla kränkta grupperna att bli än mer kränkta. Tillsammans går vi hand i hand, kränkta in i framtiden.

Om bloggen

Kawa Zolfagary är frilansskribent, författare och kommunikatör och skriver om samhällets stora konflikter på ett sätt alla kan förstå.

Sök på Politism.se