Stäng
blog-header
5 dagar sedan
Kawa Zolfagary, bloggare
Facebook letar lösningar på hur man ska komma åt fejknyheter. Foto: AP/TT

Fejkade nyheter har blivit en dålig ursäkt

Det är fascinerande att se hur fort begreppet ”fejknyheter” gick från att vara en halvbesvärlig grej på Facebook till att nu användas som förklaringsmodell för alla möjliga kriser och bakslag.

Den senaste tiden har vi fullkomligen bombarderats med budskapet att fejknyheter är ett enormt hot mot demokratin. Särskilt måna om att etablera den bilden är politiker och tyckare med närhet till makten. Vilket kanske är det minst förvånande här, fejknyheterna är nämligen den perfekta bortförklaringen för deras misslyckande.

Efter Donald Trumps vinst rasade debatten om fejknyheter i USA och många ansåg att det var på grund av rykten och felaktigheter som Hillary Clinton förlorade valet. Ett bekvämt sätt att slippa se sanningen i vitögat, att Demokraterna helt enkelt hade en kandidat som mest av allt var mån om att upprätthålla ett status quo. Liknande tongångar hördes efter Brexit och på många ställen här hemma när högerextrema framgångar ska förklaras. I stället för att granska sig själva väljer man i stället att se de som inte står på ens sida som lurade. Vilket på många sätt kan stämma, men det är absolut inte ensidigt fejknyheternas fel.

En intressant aspekt av detta är att samma retorik har hörts från makten när länder röstat nej till att gå med i EMU. Då anklagades befolkningen i de länderna för att vara okunniga och oinformerade, för alla de upplysta håller självklart med makteliten.

Hur vill makthavarna komma åt problemet med fejknyheter då? Som Evgeny Morozov skriver om i The Guardian föreslår man i Italien att en kommission ska besluta kring nyheternas äkthet, i Spanien vill man förbjuda internetmemes (över min döda kropp) och i Tyskland har det föreslagits att staten ska granska och bötfälla sociala mediekanaler där fejkade nyheter förekommer. Är det bara jag eller kan alla dessa förslag också användas av regerande partier för att tysta kritik och opposition? Det kanske känns bra i stunden, när partiet du sympatiserar med styr över dessa mekanismer, men hur tryggt kommer det vara när exempelvis ett parti som Sverigedemokraterna får makten över de som bestämmer vad som är sant eller inte?

Sen ifrågasätter jag hur effektiva sådana förslag är över huvud taget. Facebook har gått ut med att de ska arbeta hårdare mot spridningen av fejknyheter, bland annat genom att varna för att vissa artiklar kommer från sidor som sprider påhittade uppgifter. Så, en person som redan tror att en global elit och ”mainstream media” försöker dölja sanningen ska få en varning av just det gänget och då bestämma sig för att inte dela texten? Effekten lär snarare bli den rakt motsatta, att människor blir än mer övertygade om att det de upplever som sant och verkligt göms undan.

Här är min plågsamma sanning: det kan hända att folk är oinformerade och tror på en hel del som inte stämmer, men så har det alltid varit och lär fortsätta vara. Vill du få över människor till din sida måste du helt enkelt bli bättre på att övertyga dem om att din bild av verkligheten är den sanna och att du kan erbjuda dem något som andra partier och rörelser inte kan. Att demokrater och progressiva misslyckats med detta kan inte enbart skyllas på spridningen av glorifierade kedjebrev.

Om bloggen

Kawa Zolfagary är frilansskribent, författare och pressekreterare och skriver om samhällets stora konflikter på ett sätt alla kan förstå.

Sök på Politism.se

KOMMENTARER

Visa fler