Stäng
blog-header
augusti 7, 2017
Kawa Zolfagary, bloggare

En gemenskap byggd på hat

Ilska är en oerhörd kraft. Den kan få oss att helt tappa besinning och göra saker vi aldrig annars skulle. Som politisk kraft har ilska gett oss såväl revolutioner som folkmord. I Sverige och i den offentliga debatten har ilska däremot oftast hamnat rätt långt ner på statusstegen. Här anser vi att diskussion förs bäst utan inblandningen av känslor. Den som tappar humöret har redan förlorat. Men den högerextrema rörelsen på nätet har visat att ilskan som drivkraft är här för att stanna.

Det är inte förvånande att det är just den högerextrema rörelsen som byggt en framgångsrik organisation kring ilska och hat. Det är en väldigt mansdominerad värld, med konservativa ideal och stereotypa föreställningar om hur ”riktiga” män och kvinnor bör bete sig. I den sfären är det få känslor som är acceptabla att visa uttryck för, ilska och aggression är två som inte bara tillåts utan också uppmuntras. Machonormen sätter stopp för andra känslomässiga yttringar.

Den man som vågar bejaka andra känslor, kanske sorg eller kärlek, blir hånade och underkänns från att delta i samtalet. Detta är såklart inte bara något som uppbärs av män, utan även av kvinnor med vissa åsikter och värderingar. Vi finner många exempel på såväl män som kvinnor som agerar helt i enlighet med detta i svensk offentlighet, särskilt bland konservativa. De anser sig själva vara ”realister” och utmålar meningsmotståndare som gråterskor. Ironiskt ändå att de som mest attackerar andra människor utifrån att de har känslor är så kraftigt utåtagerande baserat på hur de själva känner. Men i deras värld är nog hatet och ilskan snarare ett normaltillstånd.

För den som vill förstå och motverka den moderna högerextrema rörelsen är det viktigt att ta till sig hur maskulinitet, ilska och identitetsbyggandet vävs samman. Besök några av de mest populära forumen för unga pojkar och män på nätet och det framgår snabbt att det är mer vanligt med hån än ömsinthet. Man bygger inte den egna gruppen främst genom att definiera vad man själv är, utan genom att attackera vad alla utanför gruppen förmodas vara.

Problemet med att bygga en rörelse på ilska är att det sällan leder till sunda och hållbara relationer. Det har tio år av Sverigedemokraterna i offentligheten visat oss. Interna stridigheter, dolkhugg och korruption är standard. Du klättrar i partiet genom att samla hållhakar på dem ovanför dig. Ilska må vara mycket potent, men det är inte ett bra underlag för att bygga tillit mellan människor.

Partiet har trots detta lyckats hålla ihop hyfsat väl, mycket tack vare en extremt centraliserad och hierarkisk maktstruktur, där Åkesson och hans närmaste styr med järnhand. Men också för att Sverigedemokraterna nått oerhörda framgångar.

Så länge det går bra och partiet växer är det bara att bejaka ilskan, men sekunden siffrorna börjar dala eller stå still kommer ilskan att vändas inåt. Då kommer det inte finnas mycket kvar av den hatfyllda gemenskapen.

Om bloggen

Kawa Zolfagary är frilansskribent, författare och kommunikatör och skriver om samhällets stora konflikter på ett sätt alla kan förstå.

PRESSRELEASER

från Cision

Sök på Politism.se

KOMMENTARER

Visa fler