Stäng
blog-header
september 4, 2015
Kawa Zolfagary, bloggare
Det är ett tufft jobb att vara Sverigevänlig. Foto: Damian Dovarganes/AP

Politism testar: En dag som Sverigevän

🎶🎶🎶🎶”Förvägra mig mjöd. Förvägra mig livets glöd. Förvägra mig rätten att hylla mitt land.”🎶🎶🎶🎶

Jag vaknar till tonerna av Ultima Thule, det är alarmet på min mobil som ringer. Det blev sent i går så alarmet får gå ett tag innan jag till slut kliver upp. Frukost, Kalles Kaviar på hårdbröd och en rejäl bit bacon till. Det är viktigt med bacon. Kaffet tar jag med mig när jag sätter mig vid datorn. Jag öppnar webbläsaren och möts av Avpixlat, min startsida. Fuck yeah, obekväma sanningar till morgonkaffet. Dags för ännu en dag i Sveriges tjänst.

I en artikel står det om en kvinna i slöja som stämt sin arbetsgivare för diskriminering. Vilket jävla strunt! I kommentarsfältet hittar jag hemadress, mail och telefonnr till journalistaset som skrivit artikeln, det är som vanligt någon i PK-ljug-sjuklöver-media. Jag skriver ett mail:

Hej,
Jag vet att ni aldrig kommer gå ut med sanningen men vad är det för strunt ni skriver om? Muslimkvinnan ska inte ha ett öre! Det är hon som valt att ha på sig slöjan, inte vi som tvingat henne. Slöja borde förbjudas för vi vill inte ha kvinnoförtryck från deras hemländer här. Kvinnor ska få välja själva vad de vill ha på sig. Det kanske ni kan skriva om i stället nästa gång?

Jag trycker på skicka. Sen loggar jag in i mitt andra anonyma mailkonto och skriver ett till mail till samma journalist:

Invandrarna bara kräver och kräver oss svenskar på pengar. När ska ni skriva om våra döende pensionärer i stället? SD2018!

Nu kommer nog journalisten tänka till innan hon skriver fler snyfthistorier om ”diskriminerade” muslimer. Jag hatar PK-media, de hjälper invandrarna att förstöra Sverige. De tystar alla som är kritiska till den extrema massinvandringen som pågår, vi tar ju emot nästan alla flyktingar i världen men lögnjournalisterna på Södermalm skriver aldrig om det, aldrig får man prata om invandringen för då är man plötsligt rasist! Det är som Åkesson skrev att muslimerna är vårt största hot sen andra världskriget. Precis så är det, det pågår ett krig som vi aldrig får skriva om i media eller prata om! Och det ska kallas yttrandefrihet? Jag får inte kritisera invandringen utan att någon ska säga emot? Fyfan, när vi tagit makten så blir det andra bullar. Då ska vi se till att muslimälskande mångkulturkramare inte ska få säga ett knyst.

Jag blir så förbannad att jag skickar ett till mail till den där journalisten, från mitt tredje anonyma konto:

”KÄRRINGJÄVEL SKRIV OM MASSINVANDRINGEN ISTÄLLET”

Dags för lunch. Kåldolmar, det finns inget svenskare.

Efter att jag ätit går jag ner till affären för att handla. Det är skönt att det inte finns några invandrare i mitt område, förutom hon som sitter utanför mataffären och tigger. Pengar som utan tvekan går till knark och pistoler. De är ju organiserade, det syns helt klart på dem. Det fattar väl vem som helst, dumma svenskar skänker tusentals kronor varje dag till tiggarna, de behöver inte sitta där alls utan gör det för att de tjänar så bra på det. Själv måste man slita stenhårt för att få ihop en ordentlig lön. Men inte i dag för jag har tagit kompledigt från kontoret, det blev ju så sent i går Jag blänger ilsket på tiggaren innan jag går in i affären. Hon ler mot mig som svar, jävla skurk.

Det är inte lätt att vara Sverigevänlig. Ibland känns det som att hela världen är emot en. Det går inte att öppna en tidning utan att det står om ”flyktingkriser” och ”barn” som dör på Medelhavet. Jag gör mitt bästa för att förändra det, jag ringer och mailar journalister. Jag använder alla mina Facebook-konton för att dela artiklar från Sverigevänlig media. Vi vinner ändå mark, snart kommer vårt parti att vara störst. Inte ens PK-media kan censurera det, hur mycket de än vinklar med historier om ”Järnrörsskandaler”. Varenda vettig jävel ser ju att rören var av aluminium, bara ännu ett exempel på hur massmedia ljuger för Svensken.

När jag kommer hem lägger jag mig på soffan för att sova en stund, i kväll ska jag ta nattskiftet och ringa och väcka alla journalister på Södermalm. De måste svara på mina frågor, det handlar om yttrandefrihet och demokrati. Några av dem på ledarsidorna har hoppat på vårt tåg, de ska jag i stället skriva hyllningsbrev till. Men resten, varenda en av de landsförrädare som står för att Sverige ska vara ”öppet” och ”tolerant”, de ska få sina fiskar varma.

Livet är inte lätt som Sverigevänlig.

Om bloggen

Kawa Zolfagary är frilansskribent, författare och kommunikatör och skriver om samhällets stora konflikter på ett sätt alla kan förstå.

Sök på Politism.se